Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jenny ellkit ångbåtsfärden.
489
lejonet. Hvar äro mina stöflar? Jag begriper inte hvar
mina stöflar tagit vägen. (Till gesällen.) Du ser mig
misstänkt ut, karl! Har du tagit mina stöflar?
gesällen. Herre! Jag är en rättskaffens gesäll, herre,
och, hjerta i min lilla läda, jag tål att någon förolämpar mig!
lejonet. Det är fasligt — man kan bli galen — håret
kan resa sig på ens hufvud.
gesällen. Det vore bra för herrn det, ty nu ser herrn
ut i hufvudet som en skållad gris.
lejonet (tar sig öfver hjessan). Ack, det var sannt, detl
— Så fördömdt. (Tar upp sin näsduk och knyter den öfver
hufvudet.) Gud tröste mig — jag kan få vatten i hjernan.
(Springer upp till damerna.)
garfvaren (går emot Lejonet och bockar sig djupt). Tackar
ödmjukast för de rara apelsinerna — det var riktigt
läcker-bischen.
lej önet (häftigt). Ur vägen, sakramenskade karl! (Knuffar
undan garfvaren och skyndar till friherrinnan.) Våren nu
tran-kila, mina damer — det är alls ingen fara mer — det
bedyrar jag på min ära — jag ber om förlåtelse, jag går i
strumpfötterna •— men mina stöflar ha kommit bort för mig.
skomakaren. Söker herrn sina stöflar? Här ä’ de
(visar Lejonets stöflar), men herrn får dem icke förr’n jag fått
min betalning för dem.
lejonet. Är herrn från förståndet? — Jag står ju här
och alldeles förkyler mig.
fröken. När man inte har skodon på sig, så går det
väl mycket lättare att trampa vatten •— är det inte så?
magistern (tager stöflarna från skomakaren). Se här, min
herre, tag dem tillbaka — ert hjeltemod att vilja rädda
damerna är åtminstone värdt så mycket. (Ger Lejonet stöflarna.)
friherrinnan (till Lejonet). Och jag skänker er, å min
dotters vägnar, en korg att presentera dem i.
skomakaren (Jör sig). Aj, mitt äggöl skar sigl
friherrinnan. Herrn har kallat mig för menniska, och
det glömmer jag aldrig så länge jag lefver.
lejonet (med stöflarna i hand). Jag ber så mycket.
(För sig sjelf.) Så fatalt! — Men inte gråter jag för det —
det finns väl någon borgardotter i Stockholm, som betalar
både hvad stöflarna och peruken kosta. (Går ner och beger
sig till salongen.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
