Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Gamla Aktrisen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den gamla. akteisen.
499
(Såsom Elvira.)
»Hvad vill ni med er hand?»
Det var min första roll. Man frän teatern bar mig
1 lysande triumf; af klädningen man skar sig
Små flikar för att ha som minnen efter mig,
Och hela trädgårdar man strödde pä min stig.
Till Vexiö drog vår trupp; der var jag tvungen stanna
f runda fjorton da’r. Jag spelade Susannji
I Babylon. Min Gud! Det var på min recctt.
Att spela dygdig fru, minsann det är så lätt.
Först talar Joachim, förvissad om min ära:
(Såsom Joachim.)
»Den boja, som du bar, för dig jag borde bära».
Susanna svarar blyg, se’n först hon sansat sig:
(Såsom Susanna, öppnande sin famn.)
»Se här, min Joachim, de band jag ämnar dig».
Ah, hvilket bifallsgnyl Det stampas och det klappas,
Sä huset skakades och måste sedan rappas.
Än hör jag bifallsropen skalk
Som vågor i det vilda haf,
När vi en gång Herman von Unna gaf
I Uddevalla.
Ej fanns cn blick, som der förmådde vara torr,
När jag tog in förgift och dog som Ratibor.
I Åmåls stolta stad fanns ingen lyrisk scen.
Min röst var hög sopran, på en gång stark och len.
Jag var den första, som bröt isen.
Här ha vi Cendrillon, och der — der ha vi spisen.
(Stiller sig på en annan stol och sjunger som Cendrillon.)
»Men denna platsen, sämst af alla,
F.j alltid unnas mig en gång —
Och derför plär mig folket kalla
Den stackars lilla Cendrillon!»
(Springer upp.)
Ett bifallsrop omkring salongen for,
Men jag var lika anspråkslös som stor;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
