Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Gamla Aktrisen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
500
den gamla aktrisen.
Och när jag reste från mitt kära Dalsland,
En ung kryddkrämare gaf mig ett halsband.
När jag Ophelia i Hamlet spelte
I Hedemora, lagrar icke felte.
Framropningar hvar afton mest;
Som galen har jag nästan lyckats bäst.
En gång i Linde stad vi förde opp
Maria Stuart, hon, hvars hufvudknopp
För bilan blödde,
Så hon dödde;
Den pjesen gick med pukor och trumpet,
Ty jag — jag spelade Elisabeth.
Hvad majestätiskt lugn i mina ord och gester!
Här står Elisabeth och der
(lyfter upp en stol och ställer den midt gå golfvet)
— der ha vi Leicester.
(Gestikulerar med stolen.)
»Kan ni förneka, mylord, att ni varit
1 hemlighet uti förstånd med Stuart,
Att ni mottagit dess porträtt och att
Ni äfven gifvit henne hopp om räddning?»
Nu svarar Leicester något, som jag nu inte kommer
ihåg. Elisabeth fortfar:
»Läs och blif stum».
Nu säger Leicester något vackert igen, men som jag
inte kommer ihåg. Elisabeth ropar:
»Väl, olycklige!»
Nu svarar Leicester något förbannadt roligt, men som
jag inte heller kommer ihåg. Elisabeth rasar:
»Från mina ögon bort, förrädare!»
(Slår omkull stolen.)
Med gälla bifallsrop man nu mig öfvcrhopte
Och alla damerna dacapo ropte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
