Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Till mina vänner i Norrland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 TILL MINA VÄNNER I NORRLAND.
tjäll, vid stränderna af edra elfvar, vet icke af andra stormar,
än dem, den yttre härda naturen skakar ned öfver edra
bygder.
Oron, soni bestormar, förvillar och förhärjar hjertats
verld, bor företrädesvis inom ’«ten palatsens brokiga väggar
och kämpar sina mördande strider, än i kristallkronors glans
vid ståtliga gator och torg, än i nattlig mantel i grändernas
hemska djup, — men hinner ej till edra. lyckliga nejder.
I forstån att njuta af eder lycka och tacka himlen
derför; men eder njutning och eder tacksamhet skulle blifva än
större, om I känden i hela deras vidd de tilldragelser eller
»öden», — till hvilket namn menniskorna sjelfva så beqvämt
omdöpa sina egna afsigter och gerningar, — som bilda den så
kallade »stora verldens» hvardagshistoria; om I känden, huru
småsinnet och afunden, som icke kunna tåla något öfverlägset,
egennyttan, som aldrig kan mättas, hatet, som ickc får offer
nog, — huru, med ett ord, hela denna ormknippa af låga
passioner slingrar sig i tusen bugter och färgskiftningar inom
och utom trösklarne af denna »stora verld», som är stora
städer uteslutande förbehållen.
Författaren öppnar för eder ett galleri af taflor, af
hvilka de flesta äro nattligt mörka och dystra. Han kan ej
hjelpa det. Han kan ej »måla hin onde rosenröd», såsom
ett gammalt ordspråk säger.
För öfrigt tror han, att mera vinning för erfarenheten,
mera lärdom för förståndet och hjertat erhålles derigenom,
att lifvet understundom tecknas sådant det verkligen är och
icke alltid endast sådant det borde vara. Det är nyttigare
för menniskan att med öppna ögon se de verkliga farorna, än
med tillslutna drömma sig ett Edén bland bränningarna.
Man gagnar menskligheten föga derigenom, att man blott
beskrifver rosornas skimrande prakt och vågornas jollrande
lek vid tjusande stränder, men icke har ett ord för ormarna,
som slingra sig kring de doftande tufvorna, eller för
krokodilerna, som lura i den blommande vassen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
