Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Natten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
döljande ansigtets öfre hälft, medan den uppvikta kappkragen
gömde den nedre.
Himlahvalfvet var stjernklart och speglade sig i den
nyss tillfrusna viken, öfver hvilken Nybron da sträckte sina
klumpiga träramar. Här och der lågo några vedskutor,
dem vintern öfverraskat. Nattvandraren, som stannat vid
den östra sidan af bron, framtog ett knyte, hvilket han haft
förvaradt under kapprocken, och sysselsatte sig med att
fastare sammanknyta det, under det hans blickar, skygga
och oroliga, irrade mot den del af himlahvalfvet, som höjde
sig öfver Ladugårdslandstrakten.
Vid de rörelser, mannen derunder gjorde med hufvudet,
framstack dà och dà en stripig, gråsprängd hårlock, intygande
att dess egare, i trots af sin raka hållning, likväl lemnat
den bästa delen af mannaåldern bakom sig. Mannen hade
lagat sitt knyte i ordning och stoppat det under kappan igen;
men icke desto mindre qvarstod han på bron, med ögonen
oupphörligt fästa på den trakt, som nyss nämdes.
»Klockan är tolf sla-agen 1... Gud bevare vår stad
från eld och brand! ■... Klockan är tolf sla-agen 1» hördes i
grannskapet brandvaktens entonigt ljudande stämma.
Brandvakterna, med sina saxar, skramlor och
gammalmodiga messingsbeslagna hattar, utgjorde Stockholms
nattbevakning ända till år 1833, då de måste lemna rum för
nuvarande gensdarmkår, hvars patruller, så rörliga de än äro,
visst icke bättre betrygga allmänna säkerheten, än den gamla
brandvakten, som tog sin goda lur på porttrapporna och
vaknade af instinkt när timslaget ljöd, hvilket sedermera af
yrvakna läppar ytterligare förkunnades.
»Klockan är tolf sla-agen 1... Gud bevare vår stad från
eld och brandi... Klockan är tolf sla-agen!»
Vid denna välkända melodi, som ackompanjerades af
hufvudstadens tornlurar, vände gestalten på bron hufvudet
åt det håll, hvarifrån ropet kom, och gaf till étt hånskratt,
mén studsade dervid några steg tillbaka, liksom hade han
sjelf blifvit skrämd deraf.
»Gud bevare vår stad från ^ld och brandi» mumlade
han mellan tänderna; »jo jo men... om Gud fader aktar
på ugglalåt, så lyssnar han nog med välbehag till dessa hesa
bränvinsstämmor ... tror det dock icke ... det är långt hädan
och dit. . . englarnes basuner måtte väl öfverrösta
brandvaktens käftar ,.. Se så, börjar det på andra sidan också ,.,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>