- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Romaner 3. Vålnaden /
19

(1889-1892) Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Ruinen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BUIKKN.

19

»Somliga påstå till och med, att han sjelf tändt på
brasan.»

»För att sjelf steka sig, menar du ... Nej, så dum var
han väl inte.»

»Han har väl fullvuxna barn efter sig ... Är den vackra
afFödan i Stockholm?.. . Det hade kanske inte skadat, om hela
rukan hade vaiit med på halstret.»

»Det skall vara fyra söner, och den yngste af dem
går ännu i skolan, som jag hört... Dessutom en dotter,
ganska vacker och välväxt... Ankers flamma, har du inte
hört det?»

»Hvilken Anker?»

»Anker i hofrätten, vet jag.»

»Hå tusan!... Då är det väl en sådan flamma, som
lyser utan myrtenkrona och brudpell?»

»Tror inte det... Jag fruktar att Anker är lika allvarlig
i den saken, som i annat.»

»Men är han då galen?... En sådan familj 1... Hvad
tänker han på?»

»Det kan du fråga honom sjelf, ty der kommer han.»

»Jag tror väl... han är förmodligen här för att rädda
hemgiften... I fall den unga frun tänker försörja hushållet
med tvätt, medan mannen väntar på domsagan, så kan det
inte vara så oäfvet att lägga vantarne på askan, och af det
slaget Anns här Gudi nog.»

Den person, hvilken den senare delen af samtalet gälde,
visade sig nu bland folkhopen. Det var en högväxt,
kraftfullt byggd ung man med ett ansigte, som, utan att vara
hvad man kallar vackert, likväl gaf tillkänna mycken
själfullhet och karaktersfasthet

I förbigående helsade han på kamraterna och närmade
sig derefter arbetsfolket.

»Nå, ni har inte blifvit något varse än?» frågade han
en af arbetskarlarne.

»Blifvit något varse än,» genmälte karlen, i det han
tog ett djupt tag med spaden; »af komsarjen, menar herrn?
Nehej I... Inte så mycket som man kan lägga på nageln en
gång ... men fick jag tag i sk alin på’n, nog skulle jag betala
halskakan han gaf mig i fjolas, vill jag lofva I»

»Herrn f&g«t efter salig komsarjen,» sade en annan
arbetskarl; »inte trodde jag, när jag såg honom i går
morse, att han skulle vara så liten i dag, att en inte kan
se till en.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:28:22 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/valnaden/0025.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free