Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Ruinen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
BUINKN.
»Salig!» inföll den förste, »ja, da blir hin häle salig
också.»
»Se sa, mina gubbar,» afbröt Anker, »arbeten nu flitigt,
sa skall ni fà hederligt med drickspenningar, om det lyckas
er att fa tag i den minsta knota eftef den innebrände.»
»Och om vi inte lyckas?» frågade karlen, »för jag ska
säga herrn, att när hin håle anammar något, sà gör han det
rubb och stubb, utan att ens så mycket som ett hårstrå
ligger qvar och osar, ska jag säga herrn . .. Men hvad fan
är det?... Hvad är det för en mölja?»
Karlen uppkastade i detsamma ett svartbrändt stycke,
som spred omkring sig en vidrig lukt.
Alla kastade spadarne ifrån sig och skyndade till stället
för att närmare undersöka den gjorda fångsten.
»Det är magen 1 Det är magen!» ropades från alla häll.
»Och se der bara,» skrek samma karl, makande askan
åt båda sidorna, »en sådan rad af kalkstycken, men se så
skört det sattyget är.»
»Benranglet! Benranglet! Vi ha funnit honom!»
skränade hopen.
»Patron Stenfjäll har gassat sig utaf attan tusan!»
hördes en röst.
»Han var grof som en gödd smålandsoxe, och nu har
han krympt ihop som en bränd limpa,» hördes en annan.
»Hvar skall vi göra af krokanbitarne?» frågade karlen
med spaden.
Anker vände sig om och vinkade till sig en gumma,
som följt honom, bärande en täckt korg.
I denna korg inlades den innebrändes qvarlefvor, under
det Anker utdelade penningar bland arbetarne.
Derefter aflägsnade han sig, och gumman följde honom
med sin korg.
»Komsarjen måste då ändtligen krypa i skrinet!» ropade
en af karlarne.
»Bättre att krypa i skrinet, än krypa under radstun,
som han väl hade förtjent mycket bättre än mången, som
fått släppa till skinnet,» ropade en annan.
»Akta sig, frun lilla, att han inte sticker näfven ur
korgen och nyper henne i smalbenet,» skrattade en tredje.
»Bättre smak än så hade han, ddh gamle skälmen!»
utlät sig en fjerde; »han håfvade flickor, liksom man hàfvar
strömming under Norrbro.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
