Samlade arbeten / Romaner 3. Vålnaden / 25 (1889-1892) Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Dottern

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Ill. J.N.[=Jenny Nyström]

»En familj, så illa känd
som vår,» fortfor flickan;
»stämplad med förakt och
vanära och . . .»

»Sofi, du gör mig
utledsen . . . du . . .»

»Ack, om jag kunde
göra dig utledsen på mig! . . .
Om jag kunde återgifva
dig åt dig sjelf och befria
dig från de band, som
alltid skola vara till hinder
för din framtid! . . . Vet du,
min vän, mången natt, som
jag vakat och tänkt på dig,
har jag bedt till Gud, att
han ville låta mig dö . . .
och om jag inte kunde få
dö, att åtminstone mitt
hjerta kunde bli kallt och
hårdt emot dig . . . att jag
kunde bli elak, så elak, att
du slutligen måste fly mig,
liksom för olyckan . . .»

»Vackra böner af en
fästmö! Men, ser du, Gud fader hör inte på det örat, han.»

»Ja, jag känner nog det, ty hur skulle jag kunna bli
elak mot dig, min dyre Gustaf? . . . Hur skulle jag kunna
det? . . . Ack nej! . . . Ack, hvad du har för en vacker och
stolt blick, min Gustaf! . . . Låt mig kyssa den! . . .»

»Tack, min lilla unge! Nu talar du ett språk som jag
förstår . . . Tack för komplimangen se’n . . . det är rätt bra
att mina ögon behaga dig, ty Gud ska veta, att mitt ansigte
vore väl det sista en porträttmålare skulle göra sig besvär
med . . . inte gjorde han det af kärlek för konsten, det vore
säkert, det . . . Men, det var sannt, det, du glömde väl inte
i går att skrifva till Upsala och underrätta bror Fredrik om
den olyckliga händelsen?»

»Nej, tycker du det?»

»Nå, det var bra! Han hinner allt vara i Stockholm
innan öfvermorgon . . . Nå, hur är det med de andra
gossarne? . . . De måtte väl komma? . . . Ingen får uteblifva på
sin faders begrafning.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>