Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Dottern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
DOTTERN.
»Jo, de komma... äfven pà dem har du tänkt... du
har skickat dem svarta kläder... min stackars vän 1 Det
finns då ingen gräns för din godhet och ditt ädelmod 1»
»Bagatell! Jag har ju ett helt klädstånd med svarta
frackar der hemma... En hofrättsnotarie utan juridisk
skicklighet låter möjligtvis tänka sig; men en hofrättsnotarie utan
svarta frackar... omöjligt, min söta Sofi!... Jag glömmer
aldrig min första tjenstgöringsdag i Kungl. Svea hofrätt.
Jag instälde mig på stora sessionsrummet med mitt protokoll
i handen. Vid det långa sessionsbordet sutto hofrättsråder
och assessorer med högtidligt stränga ansigten ... Det
föreföll mig, som hade jag stått på en kyrkogård med snöbetäckta
grafvar. Jag uppvecklade mitt protokoll med darrande
händer och skulle just börja läsningen, då min oroliga blick
ännu en gång kom att öfversväfva papperskanten. Jag kunde
inte för mig sjelf förklara anledningen till min oro. Jag
glömmer det ej så länge jag lefver. Allas blickar voro
riktade mot mig; men blickarne voro fasansfulla... jag
kände mitt hjerta blöda under dem ... jag tänkte på Julius
Cæsar, kringhvärfd af Bruti dolkar... förlåten mig denna
olämpliga sammanställning! — Läs! hördes en röst från
bordet. Jag läste, men tungan rörde sig mellan tandraderna
som ett stycke bly . .. Vid hvarje rad afbröts jag af
anmärkningar och tillrättavisningar, allt strängare och strängare.
Jag hade nyss förut uppläst samma protokoll för en äldre
och utmärkt skicklig kamrat inom verket, som högeligen hade
berömt mig både för uppfattningen och stilen, och nu.. .
jag visste inte hvar jag var hemma. Än kände jag mina
kinder brinna, så att jag mekaniskt sköt protokollet långt
från ansigtet, liksom fruktade jag att elden kunde fatta i
papperet; än kände jag mitt ansigte sammandragas af många
graders nordanvind, och jag höll mig fast vid en stolskarm,
för att ej digna till golfvet. Jag slutade ändtligen. Notarien
förständigas, hördes samma röst, att en annan gång förete
sitt protokoll i bättre skick, ty det går verkligen inte an
att börja sin tjenstebana med slarf! . . . Jag bockade mig
för att träda af. Notarien behagade derjemte observera,
att sidovördnad mot förmän icke kan föranleda någon god
och fullgiltig rekommendation inom kungl, hofrätten!.. . Jag
studsade... nu började de der förskräckliga blickarne ånyo
mäta mig från hjessan till fotabjellet... de flögo som synålar
in i hvarje söm, mellan hvarje tråd i mina kläder... jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
