Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Två anklagade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
TVÅ AKXLAGADE.
gifva, att den förre ännu hade mycket oliqvideradt med den
senare, bevisade derjemte, att det vigtiga förtroendet att
lära Ros skicka sig inför rätta icke kunde hafva kommit i
bättre händer.
Flere trappor utför passerades, och det lilla honetta
sällskapet befann sig snart uti ett större rum, ett godt stycke
under jorden, förty de vid taket befintliga små gluggar,
igenom hvilka dagsljuset med möda inträngde, lägo nästan
parallelt med den stenlagda gården. Tak och väggar, svartnade
af älder, smektes af en evinnerlig fukt, och en dödande kyla
mötte de inträdande.
Ros mätte med sina lifliga blickar den besynnerliga
lärosalen. Der fanns visserligen icke någon anspråkslös kateder
för en vördnadsvärd lärare, men väl bänkar, lämpade efter
de lärjungars beqvämlighet, som der undervisades. De voro
endast tre alnar långa, men så breda, att en lärjunge ganska
obesväradt kunde ligga på dem, till hvilket ändamål de
också företrädesvis begagnades.
I det ena hörnet af den enkla lärosalen stod en knippa
hasselkäppar och i den andra en qvast långa björkqvistar,
hvilka, i trots af sin ålder, ännu bibehöllo sin friskhet, utan
tvifvel en följd af rummets källarbeskaffenhet. Källare äro,
som man vet, de bästa förvaringsrum, så väl för färsk som
för salt föda.
Vare sig nu, att åsynen af den faderliga agans symboler,
erinrande om barndomstidens flydda blommor, inverkade på
Ros, eller att han verkligen greps af en obetvinglig afsky
för lärometoden, nog af, hans ögon fuktades och han drog
en suck så djup, att den ovilkorligen väckte de kringstàendes
uppmärksamhet. Polisbetjenter och stadsvakter äro i
allmänhet icke mycket tillgängliga för suckarnes ljufva inverkan.
Deras beständiga sysslande kring den yttre menniskan hindrar
dem ifrån att studera den inre.
»Jag tror du redan börjar mjukna, din bof|» utlät sig
polisbetjenten, i det han vecklade upp ärmuppslagen på sin
röck och sålunda gjorde sig i ordning till lektionen; »hvad
ska du då inte göra sedan!»
»När jag ändå tänker rätt på saken,» svarade Ros
med den vekaste stämma, »så var det här i alla fall bra
onödigt!... Men jag är mig lik ... en usling blir jag, så
länge jag lefver.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
