Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Två anklagade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50
"* TVÅ ANKLAGADE.
»Bara några riksdaler?»
»Ja ja, när jag säger nägra, sä menar jag inte sä litet
för det... Egaren mä tacka sin Gud, att han får igen så
mycket ändå.»
»Men herrn får sina modiga hundra riksdaler, fast jag
haft största besväret.»
»Kan väl vara ... men nog komma vi väl öfverens om
den saken.»
»Ger herrn mig sitt hedersord pä, att jag åtminstone
fär tjugu riksdaler banko?»
»Du har mitt hedersord, min gubbe lilla!»
»Men om herrn bedrager mig?»
»Det gör jag inte... lita på det.»
»I fall herrn bedrager mig, vet jag nog medel att
hämnas... Jag skulle kunna säga herrn en hel hop andra
saker, som nog vore lika lönande, om inte mer» att känna.»
»Aha, din lufverl... Jo, jag kunde väl tro det... Om
du får dina pengar, så säger du äfven det för mig...»
»Ja, men annars aldrig.»
»Saken är uppgjord ... Hvar har du nu gömt plånboken,
din fullpiskade skälm?»
»Jag har gömt den på Johannis kyrkogård.»
»Jaså, pä Johannis kyrkogård ... men hvad kommer ät
dig?... Hvarför kastar du dig så der på bänken?»
»Mina händer ha svullnatl» jämrade sig Ros, vridande
sig på bänken; »de fördömda handklofvarne! ... Det var en
helvetes smärta!...»
»Jaså, du är generad af handskarne, min stackars gosse 1...
Nå, om du är hygglig, så vill jag lossa nägot på dem ...
säg mig bara först hvar du lagt plånboken?»
»Nej, förr må man hacka mig i bitar,» skrek Ros,
hållande de hopfängslade händerna öfver sitt hufvud under
förfärliga konvulsiviska ryckningar, »innan jag säger ett enda
ord! ... Man behandlar mig som det värsta rofdjur! ... Slå
mig. .. pina mig!... Jag kan inte lida värre än jag redan
gör! . .. Mina händer! Mina händer!...»
»Om du vill hålla dig i skinnet och vara som folk, så
skall jag kanske låta förmå mig att vrida litet på skrufven.»
»Händerna!... Händerna!... Jag förgås af smärta! ...
O, min Gudi...»
»Du jämrar ju dig som en gammal käring,» inföll
polis-.betjenten, i det han vidrörde skrufven och vred den ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
