Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Två anklagade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
"* TVÅ ANKLAGADE.
härdar inte ut på det här sättet 1... Det var rysligt
hvad-det värkeri...»
»Nå ja, får gå då!» sade polisbetjenten, som verkligen
skrufvade ett nytt tag tillbaka, »men om du inte nu strax
gör noga reda för mig, så skrufvar jag till igen och det
ytter värre än förut.»
»Gud bevare mig väl!» pustade Ros; »ah, hvad det
var sköntl... Det var en lisa för både kropp och själ!»
»Hvar är stenen belägen?»
»Vid södra kyrkogårdsporten ... vid stenen står ett
graf-kors af trä öfver en skomakare, som nyligen blifvit begrafven
der... Jag kan inskriften på korset utantill.»
»Skönt, min beskedlige Ros! . . . Hur lyder
inskriften då?»
»Här hvilar bisittaren vid det lofliga skomakareembetet
Erik Gustaf Lundberg i en ålder af fyrtio år, saknad af Gud
och menniskor,» citerade Ros.
»Kostlig grafskrift!» inföll polisbetjenten skrattande;
»nå, hvad är det nu vidare med det korset?»
»Mellan denna grafsten och detta kors har jag nedgräft
plånboken,» svarade Ros.
»Ypperligt, min hedersvän!» jublade polisens tjensteande,
resande sig upp från bänken; »men for tusan, det börjar
mörkna... kan det vara så långt lidet på dagen?... Hören
hit, gossar!... Se så, min kära Ros! Ner på bänken med
digl...»
»Hvad vill det säga?» frågade Ros.
»Du kan väl föreställa dig, att jag är tvungen
efterkomma polismästarens order... Det gör mig ondt, men
pligten går framför allt... Det sade jag dig nyss.»
»Men herrns löfte och hedersord?»
»Mitt löfte och hedersord till en sådan karnalje som
du äro af noll och intet värde!» skrek polisbetjenten,
fattande hasselkäppen och vinkande till sig stadsvakterna;
»du har ännu inte fått tillräckligt betaldt för märkena i
mitt ansigte!... Ner på bänken med dig, eller... men det
var sannt, det, jag ska först hjelpa dig på med handskarne
litet bättre.»
Stadssoldaterna stodo nu omkring Ros, och polisbetjenten
skulle just fatta tag i hans händer, för att verkställa hvad
han yttrat, då han i detsamma störtade baklänges mot
stengolfvet, träffad af ett slag i bröstet från Ros’ jernbesmidda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
