Samlade arbeten / Romaner 3. Vålnaden / 56 (1889-1892) Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Vålnaden

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kallade »konfektsbröllopen» och »konfektsbegrafningarna».
Och Hymens fackla brann lika vacker för det, och ingen
vålnad steg upp ur grafvarne, för att skrämma slag på den
efterlefvande fränden eller vännen, som vågat gå nykter till
sängs på en sådan högtids- eller sorgedag.

Ill. J.N.[=Jenny Nyström]

När man vill slå det gamla bruket och fördomarne för
hufvudet, lyckas man ej dermed på en gång. Ännu fortfara
på de flesta ställen, synnerligast på landsbygden, de ståtliga
gästabuden vid dylika tillfällen; men i Stockholm, der
denna reformation först väcktes, har det lofvärda exemplet
i allmänhet vunnit efterföljd. Merendels begrafver man nu
folk på förmiddagarne, för att undvika omkostnader för
eklärering, och man skiljes åt vid grafven, för att icke
betunga sterbhusens kassor med onödiga utgifter och
begrafningsgästernas hufvuden med öfverflödiga rus.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>