Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Vålnaden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
57 VÅLNADEN.
Källaren Äplet ä Ladugårdslandet är en af de äldsta
och mest besökta källare i Stockholm. Utom de på nedre
botten befintliga mörka och nedrökta källarrummen, der
gäster förnöta de långa vinterqvällarne vid tobakspipan och
toddyglaset, finnes en trappa upp en ljusare och vackrare
lokal, som’ upplåtes för större tillställningar, bland hvilka
räknas så kallade bortslagningar på hästar samt begrafningar.
Föremålet för sjelfva tillställningen — hästen som
bort-spelas eller liket som begrafves — är ej att tillgå på stället;
men alla gästerna, som skola deltaga i ceremonien, samlas
der, och vanligtvis går det ganska muntert till i detta åt
Bacchus helgade tempel, utan afseende på de olika
betraktelser, som raffeltärningarnes rassel i bordslådan eller
graf-klockornas dån från den närbelägna kyrkogården äro egnade
att framkalla.
Just i denna lokal var det som, åtta dagar efter
eldsvådan på Styrmansgatan, svartklädda manspersoner af alla
stånd och .åldrar infunno sig, för att öfvervara kommissarien
Stenfjälls begrafning. Den svarta, med många stjernor och
bleckgirlander beprydda kistan, innehållande de få ur ruinens
glödande aska bergade lemningarna, stod väntande i
Ladugårdslands grafkor.
Begrafningsgästernas antal var stort, och man armbågades
med hvarandra i de rikt upplysta rummen. Vaktmästarne
hade mycket svårt för att komma fram med sina stora
kaffebrickor. Det ville synas som kommissarien Stenfjäll icke
varit så fattig på vänner, som man annars skulle trott.
Det hör till ordningen för dagen och tillfallet, att gästens
ansigte icke får uttrycka någon glad känsla. Man måste
synas allvarsamt stämd och luta hufvudet med ett visst
del-. tagande, åtminstone så länge kaffet och de rhenska vinerna
kringbjudas.
»Hur står det till, min bror?... Det var ju en för
beklaglig händelse I» yttrade en gäst till en annan.
»Högst beklaglig, min bror!» svarade den andre, »att
ligga i sin säng och inte ana det ringaste... och vips
kommer elden öfver ens hufvud.»
v Bara man bränner sig i ett finger, så är det ju en
förbannad plåga... hur mycket mera då att bli helt och
hållet innebränd, helt och hållet stekt! .. Det måtte vara
ett rysligt ögonblick!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
