Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Vålnaden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60
VÅLNADKN.
»Hur är det?... Han är ju bara halfbror till Stenfjäll?...
Men hade inte Stenfjäll ocksä en annan riktig bror?»
»Jo, jag har hört det... en som varit fårgargesäll och
för omkring tjugu år sedan begifvit sig utomlands... han
slog sig ned i Lyon och blef en ganska behållen man. Han
dog der för längese’n.»
»Han måtte vara äldre än Stenfjäll... Jaså, han
var rik?»
»Jo jo men ... Ska man göra lycka, så bör man
begifva sig ut, ty här i landet skär man inte guld med
tälj-knifvar.»
»Tala inte om det här landet, bror! ... Det blir ett
allmänt elände, ska du få se ... Du vet väl af att de börjat
göra vagnar i småstäderna också, som de skicka upp hit
till Stockholm och sälja till lägre pris än vi kunna göra
dem för.»
»Nog vet jag det, alltid ... men hvart ska det ta vägen
på det viset?... Det är ju klart som dagen, att de der
fuskarne i småstäderna ska kunna sälja för bättre, som inte
på långt när ha så stora kontributioner som vi här i
Stockholm.»
»Kan du gissa hur stor kontribution jag får vräka ut
i år?»
»Nej.»
»Sjutti riksdaler banko.»
»Sjutti riksdaler banko!... Men har du inte besvärat
dig öfver det hos pröfningskomitén?»
»Det vore detsamma som att hos korpens moder
besvära sig öfver att korpens unge kapat bort köttstycket
för en.»
»Jo jo, så är det allt, gudnås!»
En stämma hördes genom sorlet, förkunnande att stunden
var inne då processionen skulle sätta sig i rörelse. Det var
likbjudarens stämma, dof som mulleps fall på kistlocket.
Likbjudaren, till kroppen en vanlig menniska, är, hvad
själen beträffar, ett petrifikat, formadt mellan grafhällarne.
Det är han, som ordnar och går i spetsen för
likprocessionerna, han, som slutligen i sterbhuset uppbär och qvitterar
kyrkans och prestens inkomster för hvarje jordadt lik, sina
egna icke heller till förglömmandes.
För honom finnes här på jorden ingenting skönare, än
granris på gatorna och lakan för fönstren. Ifrigare flyga ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
