Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Vålnaden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62
VÅLNADEN.
pà båda långsidorna af processionen, tindrade med matt sken
genom snöyran.
De nedsnöade figurerna i processionen liknade vandrande
snögubbar, eller, rättare och vackrare sagdt, vålnader, som
i sina svepningar nyss uppstått ur grafvarne, för att
uppfriska minnet af sin sista vandring i tiden.
’ Vid vestra porten till Ladugårdslands kyrkogård
mottogs processionen af tolf gossar.från den närbelägna
kyrkoskolan, hvilka i sina utslitna korkappor och med sin kantor
i spetsen uppstämde med gälla, skrikande röster en likpsalm.
Liksången ute pà kyrkogårdarne, som här i Stockholm
numera upphört, brukades pä den tiden vid alla bättre
begrafningar.
Genom en massa af folk, som, trots ovädret, skyndat
ut, för att se den inom hela församlingen välbekante, om
ej just så välkände, faltkommissarien Stenfjälls begrafning,
skred tåget uppför kyrktrapporna emot det upplysta
grafkoret.
De objudnes anmärkningar, som i kapp med
snöflingorna flögo kring de bjudnes hufvuden, voro icke mildare
än de vindar, som rasslade i de snöbetäckta lindarna pä
kyrkogärden.
»En sjelfmördare som får klockor och sång!.. .Jo, jag
tackar som bjuder, sa’ han som kastades från vinden och
bröt halsen af sig!» utropade en.
»Sà’na der begrafvas som excellenser, medan fattigt och
hederligt folk stoppas ner som hundar,» tillade en annan.
»Men det är ju inte sannt, att han sjelf tagit lifvet af
sig?» frågade med hög röst en tredje, »brodern har ju kokt
soppan åt honom, eller hur?»
»Vet ni hvad jag tror?» yttrade en fjerde, »jag tror
att Stenfjäll sjelf tuttat på gården, men dessförrinnan schappat
undan.»
»Hvem rådde om benknotorna då?»
»Säkert hans gamla städerska, någon gammal käring,
som han stängt inne och låtit masa sig för den sköna
brasan.» ,
»Det är lögn!... Jag träffade Petterssonskan i går ...
hon som städade åt Stenfjäll... hon lefver nog, för hon svor
och regerade öfver att hon inte fått ut en enda styfver af
sin lön på ett helt år.» .
»Han ska väl ha graf kors med, den lustiga patronen?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
