Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Fönsterrutan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖNSTERRUTAN.
67
sin hustru jemte dottern och yngste sonen, utan att
sedermera bekymra sig det ringaste om dem.
Med sina öfriga söner hade han icke heller haft någon
beröring på längre tid. Hans hårdhet både mot dem och
deras moder hade för längesedan slitit naturens heligaste
band.
Någon djupare sorg öfver hans bortgång ur tiden kunde
således icke komma i fråga.
Sebastian, äldste sonen, var kanske den ende, som faderns
död gick till sinnes. Han hade, vid ett af de många
tillfällen, då fadern misshandlade hans mor, trädt, emellan dem
och sökt hejda utbrottet af den förres vildsinthet. Derunder
hade ett slagsmål uppstått mellan fader och son, ty den
förre var lika stark som vild. Innan det lyckades sonen
att tämja faderns raseri, hade å ömse sidor många blodiga
slag utdelats, och efter den dagen sågo de aldrig mer
hvarandra.
Tanken på denna händelse, väckt af faderns död,
för-dystrade nu Sebastians hjerta och ansigte. Oaktadt hans
afsigt varit att försvara modern, kunde han likväl ej förgäta
att han burit våldsam hand på fadern. För att nu, såsom
han trodde, kunna försona sig med dennes skugga, ville han
uppresa ett kors på grafven.
Genom de pompösa begrafningar, man består sina döde,
genom de blommor och silfverpopplar, man planterar eller
de vårdar man reser på deras grafvar, tro sig många hafva
godtgjort de hänsofna för all den orätt och alla de lidanden,
de möjligtvis tillskyndat dem medan de lefde. Detta är
åtminstone en tröst, som den förmögne eller den burgne
kan hafva för godt köp. Den fattige stackaren, som hvarken
har råd till det ena eller andra, får hjelpa sig så godt
han kan.
De öfriga medlemmarne af familjen satte sig på det
kraftigaste emot Sebastians förslag.
De hade redan lidit smälek för den ståtliga begrafningen,
förklarade de, och en minnesvård på hans graf skulle
ytterligare håna den allmänna opinionen. De ansågo derför
lyckligast både för den aflidne och dem sjelfva, om glömskan,
i stället för grafkorset, finge betäcka grafven.
»Men jag,» utropade Sebastian, »jag skall resa detta
kors... af jernplåtar skall jag klippa det och deruti inhugga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
