Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Fönsterrutan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74
FÖNSTEKBUTAN.
»Vi måste på ögonblicket se efter, hvem det var, som
glodde på rutan!» ropade Sebastian, i det han skyndade på
dörren.
Ett buller i det yttre mörka rummet hejdade hans steg
och kommo de öfriga ovilkorligen att spritta till.
»Hvem är det?» ropade Sebastian.
»Hvem det är?» svarade en röst i mörkret; »det är
jagi ... Har jag inte den äran att vara igenkänd?»
»Hvilken jag? Hvad är ni för en fågel?» fortfor
Sebastian, fattande tag i en grofväxt karlfigur, som stod
framför dörren i det yttre rummet.
Anker och Fredrik utkommo i detsamma, den förre
bärande ett påtändt ljus.
»Farbror Palm!» ropade Sebastian, tagande ett steg
tillbaka.
»Var det farbror, som nyss tittade in genom fönstret?»
frågade Fredrik.
»Ja, visst var det jag,» svarade Palm, i det han tog af
sig öfverrocken; »jag gick händelsevis förbi, såg genom
fönstret, att ni här voren församlade och gick derför in ...
Hur är det?... Är jag välkommen eller inte?»
»Då var det äfven herrn,» sade Anker, »som, när herrn
första gången såg in genom fönstret, förskräckte Sofi, så att
hon fick konvulsioner, som ännu fortfara.»
Första gången?... Hvilken första gång?» yttrade sig Palm.
»Var farbror inte mer än en gång utanför fönstret?»
frågade Fredrik; »omkring fem minuter förut fick Sofi det
våldsamma anfall, som ännu räcker.»
Anker hade redan skyndat in och var nu sysselsatt
med att, jemte modern och Johan, söka bringa Sofia till
sansning.
»Jag begriper inte det bittersta af hvad ni praten,»
utlät sig Palm; »jag tittade blott en enda gång på rutan,
och det var strax fore mitt inträde här.»
»Det var besynnerligt,» sade Sebastian; »såg farbror, om
det var någon annan som stod vid rutan?»
»Nej... Sofi är sjuk, hör jag... Hur mår er mor?»
Palm trädde dervid in i det inre rummet, åtföljd af
brorsönerna.
Sofia låg nu i den dvala, som alltid följer på dylika
sjukdomsfall. Anker låg på knä framför soffan och höll
hennes händer i sina.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
