Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80
TUNNAJT.
finnas som behöfva lappas, inga lås behöfva sättas för den
fattiges dörrar och inga eldstäder kunna tagas i anspråk af
folk, som ingenting har att koka och ingenting att elda med,
så blifva tapetserarens, smedens och kakelugnsmakarns
års-räkningar icke mycket stora.
En trappa upp i detta hus var en lång korridor, dit
någon stråle af dagsljuset aldrig oftare kom, än när någon
af dörrarna till de på båda långsidorna befintliga
boningsrummen händelsevis stod öppen.
Det var samma afton som i föregående kapitel.
Klockan höll just på att ringa sju i stadens samtliga
kyrktorn, då en skara tiggarungar, sorlande och knuffande
hvarandra, flögo genom korridoren och bultade med förenade
knogar på den längst bort befintliga dörren åt höger.
»Hvem är det?» skrälde innanför en obehagligt ljudande
qvinnoröst.
»Vi, det är vi, söta mosterl» svarade de bultande.
Dörren öppnades. Barnen skyndade in och stodo nu
darrande kring en storväxt qvinna med ett rödbrusigt och
vidrigt utseende. Det något gråsprängda håret, som här och
der framstack ur det rödrutiga huckle, som var snodt kring
hennes hufvud, talade om en längre framskriden ålder; men
ögonen, som mönstrande öfverföra tiggarbarnens skälfvande
och sammansjunkna gestalter, hade en liflighet, som syntes
kunna trotsa hvilken ålder som helst.
Rummet, hvaruti detta sällskap befann sig, var
egentligen ett större kök, i hvars stora gammalmodiga och
sönderfallande spis eld var uppgjord, och hvaruppå en stor gryta
sjöd och puttrade. En rödmålad pinnsoffa, några stolar och
ett skåp af samma farg samt en hög kökshylla, försedd med
skålar och fat af vanlig krukmakarlera, utgjorde de enda
möblerna. En mindre dörr vid sidan af spiseln röjde ett
inre rum.
»Nå, hvad har ni förtjent i dag, era bytingar?» frågade
madamen, i det hennes blick hakade fast vid de små påsar,
som hängde vid sidan på hvarje af tiggarbarnen, fästa
vid groft segelgarn, som var knutet bakom halsen.
Barnen öppnade sina påsar och hälde ut deras innehåll
på bordet, hvarvid madamen ställt sig, noga granskande allt.
»Bara brödbitar 1» utropade hon, »ingenting annat än
brödbitar 1... De tro således, de snålvargarne, att man kan
lefva af bara bröd!... Jo, de ska de se, de!... Man kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
