Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92
TUNNAJT.
lynthet och beskäftighet. »Du har gjort goda affärer i dag,
min snälla pojke.»
»Tio riksdaler, mutter lilla!»
»Tio?... Jo, jag tackar, jag! ... Gä pä med det, och
du blir rik som en kung.»
»Hälften har jag mitt träben och -min krycka att tacka
för, men den andra hälften är min ryggs förtjenst.»
»Din rygg?»
»Jo, så är det... Jag har låtit köra öfver mig, och det
rätt duktigt ändä... En herre kom åkande i en grann
bred-chäs och med sin betjent bakpå ... Här är nägot att förtjena,
sade jag för mig sjelf och kastade mig rakläng ner framför
hästen, sä att framfötterna trampade mig pä ryggen ... Men
jag har en styf rygg, det vet nog mutter, som dunkat på
den, ända se’n jag fack den ... och har den härdat ut med
mutters näfvar, så äro väl ett par hästfötter en småsak.
Bums blef det en stor folksamling, som svor och regerade
öfver folk, som kör öfverdådigt... Den äkande herrn och
betjenten hoppade ur... Jag skrek och gnälde som en gris,
när han fastnat i en grind... Man reste upp mig och gaf
mig fem riksdaler till ersättning för sveda och värk... jag
stoppade pengarne i fickan och linkade min väg ... Det var
ju inte så dumt pähittadt, det, mutter lilla?»
»Jo, du är god, dul»
»Skulle tro det... Det enda, som jag tyckte var
synd, var, att den beskedlige åkande herrn på fläcken blef
stämd till polisen för det han kört öfver mig, stackars
krympling.»
Den lytte hamnbusen syntes något melankolisk, men
framtog en qvartersbutelj bränvin och tvänne snutar, mellan
hvilka en half sill läg inklämd, och spisade med den friskaste
aptit i verlden.
För dem af våra läsare, som icke hafva fullkomlig
" kännedom om hamnbusarnes talrika slägte, vilja vi i största
korthet meddela följande.
Det finnes tvänne slag af dagdrifvare inom vår goda
hufvudstad. Det ena bestär af personer, som stiga upp
klockan tio på morgonen, svepa in sig i en morgonrock af
sammet, sticka fötterna i ett par guldbroderad tofflor,
dricka kaffe ur mandarinkoppar och röka deruppå den
aromatiska havannacigarren. Derefter begifva de sig ut i
staden, gående, ridande eller åkande, allt efter omständig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
