Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TUNNAN.
99
»Herre Gudi Jag kommer, jag kommeri» hördes
madamen svara, »men jag far väl lof att ta på mig litet...
inte kan jag visa mig pà det här sättet, söta herr
öfver-gevaljerl»
Ros sprang till fönstret, öppnade det, stack ut hufvudet,
men drog det hastigt tillbaka.
»Alla helvetes djeflar! Gatan är full med vakt!» morrade
han för sig sjelf, i det han läste igen fönstret.
Knarrandet" af den öppnade köksdörren hördes och
derefter steg af inträdande personer.
»Om du med ord eller äthäfvor låter förstä, att jag
är här, sà bringar jag mor din pà käken!» hviskade Ros
till Olof.
»Jaså.»
»Och fä de tag. i mig här, så är det du som är
skulden till det.»
»Hm! Hm!»
»När jag först hunnit under sängen, så stiger du upp
och skjuter regeln från dörren, så att ingen misstanke
uppkommer ... förstår du det?»
»Ska bjuda till.»
Ros kröp derefter under sängen och Olof steg upp,
öppnade varsamt dörren på glänt och tittade genom
öppningen. En föga angenäm syn mötte der hans ögon.
Tiggarbarnen skälfde yrvakna kring väggarna, gnuggande sig i
ögonen. Vid dörren stodo tvänne polisbetjenter med grofva
påkar i händerna, men midt på golfvet med ansigtena mot
hvarandra syntes hans mor och en liten smal herre med
lifliga, genomträngande ögon. Scenen upplystes af en lykta,
som den lille mannen höll mot madamens ansigte. Olof,
som i den lille mannen genast igenkände öfvergevaldigern
Titz, på sin tid obestridligen den förste i sitt yrke och
derför med skäl en skräck för alla brottslingar, betraktade med
synnerlig nyfikenhet det öfverraskande uppträdet.
»Tag hit ljus!» befalde öfvergevaldigern, »jag ska låna
er eld, jag... den ena tjensten mot den andra, madam
Solberg!»
»Jag har inte ljus, nådig herr öfverge väljer I» svarade
madamen.
»Nå, - så ska jag äfven låna er det... ser ni så
beskedlig jag är!» sade Titz, vinkande till sig den ene af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
