Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TUNNAN.
101
»Hå bevars, så herr öfvergevaljern talarl» svarade
Ynadam Solberg, »skulle alla de der vara mina? Gud bevare
mig väll»
»Jaså... de äro då inte era... Då måtte ni vara bra
barnkär af er, efter ni lagt er till en sådan skara
fosterbarn.»
»Ja, hvad ska jag göra, herr öfvergevaljer?... De
komma hit ibland om aftnarne, och jag kan väl inte vara så
omensklig heller att köra ut de stackarne i en sådan köld ...
Jag låter dem derför stanna qvar öfver natten.»
»Ni ger dem mat också, kan jag se på de många
tall-rickarne som stå der i hörnet... Hvem skulle väl kunnat
tro, att ett sa menniskoälskande hjerta klappade här i
Tunnan?... Kan ni ha rad, ni stackars gumma, att ge så
många barn mat?»
»Ibland ger jag dem litet soppa, ärter eller hvad jag
kan ha... Hvad sk^ jag väl göra, herr öfvergevaljer lilla?»
»Kan väl förstå det, kära madam! ... Det är svårt att
neka, när oskulden lider... Ni har väl en särskild
sparbössa, hvari ni förvarar de slantar, som de hoptiggt här
och der i staden?»
»En sparbössa!... Nå, min Gudi...»
»Minsann tror jag icke der står ett litet skrin,» inföll
Titz och gick till bordet, der penningskrinet ännu qvarstod.
»Hvad kan det vara för goda saker i det der skrinet?.. .
Med madams tillåtelse måste jag se åt... nyckeln sitter i,
ser jag.»
Titz öppnade skrinet och tittade deruti.
»Jo, jag tackar ödmjukast, jag!» ropade han;
»löspenningar och sedlar med!... Utöfvar ni barmhertighet, min
gumma, så har ni också Guds välsignelse, och det sà kqntant
som möjligt... Det är väl era pengar, som ni ärligt
förtjent, kan jag väl förmoda?» »
»Hvems skulle de annars vara, herr öfvergevaljer?»
»Men har ingen af edra fosterbarn andël i denna
kassa?»
»Åhjo, visst händer det att jag gömmer åt dem några
slantar, som de ha med sig, när de komma hit, och det är
väl bättre, det, än att de springa pà krogarne med dem
och skaffa sig bränvin för dem.»
»Visst är det sa, madam lilla!» svarade Titz, under det
han med synnerlig uppmärksamhet gräfde bland slantarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
