Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104
TUNNAJT.
»Tyst, kära madam!... Gossen kan nog svara sjelf...
Du har något pà hjertat, som ängslar dig!... Tala sanning
for mig, mitt barn, och nägot ondt skall ej hända dig...
Du har tagit silfret... ja ja, du har tagit det... det ser
jag tydligt på ditt ansigte!» i»
»Se så, Rudolf lilla!» tillade tiggardrottningen något
orolig, »svara nu den goda herr öfvergevaljern snällt och
beskedligt... du har ju inte tagit silfret?... Du har inte
varit uppe i nägot hus vid Regeringsgatan?... Du har
inte...»
»Ja, min gosse!» inföll Titz, ställande sig så, att han
kunde hafva det ena ögat på gossen och det andra på
madamen, »något silfver har du inte tagit?»
»Nejl... Något silfver har jag inte tagit,» upprepade
gossen, skälfvande i alla leder.
»Men kråsnålen med de granna stenarne uti tog du i
dag pä Drottninggatan, du?» skrek Titz till, sä att det
skallade i hela huset och alla de innevarande hoppade till
af förskräckelse.
»Dörren till rummet stod olåst,» fortfor han, »du gick
in ... ingen var der ... du smög dig fram till bordet... du
tog den granna nälen.. .• du tog den med dig hem och gaf
den åt madamen der.»
Gossen föll i den våldsammaste gråt och dignade ner
på soffan.
»Ja, din fördömda käring!» röt Titz, vändande sig till
madam Solberg, som denna nya öfverraskning förvandlat till
en bildstod, »du har lupit i fällan 1 ... Ingen stöld är i dag
begången vid Regeringsgatan, fast du hört talas derom I...
Intet silfver är taget, fast du hört talas derom!... Saken är
klar!... Fram med den stulna bröstnålen, eller plockar jag
sönder dig bit för bit!»
»Jag har inte sett till någon bröstnål... jag känner
ingenting om den saken!» utropade hon slutligen, samlande
hela sin fräckhet.
Öfvergevaldigern gaf ett tecken åt sina handtlangare,
som genast lemnade sin post och började, utan ringaste
aktning för det täcka könet, att afkläda henne.
»Visitera hvarje träd hon bär på sin kropp och sedan
hvarje vrå och vinkel i detta satans näste!» befalde han;
»ty här måste det vara... Hvad är det?... En dörr___ha
vi ett rum der också?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
