Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114
TUNNAJT.
»Jag har ingen nål,» pustade röfvaren; »jag trodde att
den låg pä det hemliga stället i köksgolfvet, men der var
ingenting annat än den här ringen.»
Dervid syntes i hålet en guldring, som släpptes och
föll ner utanför panelningea.
»Du ljuger, du ljugeri» ropade Olof. »Jag stod utanför
köksdörren och säg genom springan, hur nålen lyste i din
hand... Jag frågar dig derför för sista gången, om du vill
ge mig den med godo?»
Ett doft rytande ■ besvarade denna fråga.
»Eller,» fortfor Olof, »kanske du hellre vill svälta ihjäl
och ruttna derinne?,.. Jag spikar då helt enkelt igen
luckan ... Var då förnuftig, kära Ros I»
Efter en stund fyldes det lilla svarta hålet af ett mot
ljuset strålande sken,. och ner i Olofs hand föll en
diamant-blomma af de skönaste färger. En sällsynt stor briljant,
omgifven af många små, gnistrade mot hamnbusens
röd-strimmiga ögon. Ett triumferande löje spelade på hans
tunna läppar, medan han noga vände och betraktade smycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
