Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BBOB OCH BTSTKB.
131
våning var rikt upplyst. Nu dröjde hon mycket länge,
hvarunder Olof för det mesta höll sig framför hästarne, smekte
och klappade dem under mänga ömma namn, värmande sig
vid deras flåsande munnar, men med ögonen ständigt fästa
vid de skimrande fönstren. Kusken var nu mycket beskedlig
och slog ej med piskan, ty — han sof rätt godt pä sin
kuskbock och i sin varma björnskinnspels.
Damen dröjde mycket länge. Olof sprang till
porttrappan och betraktade med outsäglig ömhet i sin blick de
fina spåren i snön efter de smä fötter, som nyss passerat
uppför de fyra trappstegen. Kring hvarje spär ritade han
med fingret i snön de grannaste figurer, gjorde ett hufvud
ofvanom tåspetsen och ett par fötter under hälen, så att
spåret skulle likna en menniskofigur, insvept i vinterplagg.
På hufvudet satte han en fruntimmershatt, som skulle likna
hennes deruppe. När nu hela härligheten var färdig, böjde
han. sitt ansigte ner öfver figuren för att kyssa den, men
rubbade derigenom sitt konstverk, hvaruti han lagt hela sin
själ. Mfcaynt sopade han nu med händerna bort snön från
trappstegen, så att dessa blefvo nakna, på det att hon, som
han väntade, icke skulle halka på dem. Derefter hoppade
han fram till fotstegen vid räcken och sopade äfven dem
rena från all snö samt begaf sig slutligen åter tillbaka till
hästarne, plockade fram några brödbitar, som han hade hos
sig, och trakterade dem dermed, hvarefter han stack små
snöbollar in i deras käftar, för att tillfredsställa deras törst.
Nu trängde från den eklärerade våningen dansmusikens lekande
toner. Olof fattade hästarne vid betslen och dansade framför
dem, trallande efter dansmelodien. Skuggor af dansande
syntes på de hvita fönstergardinerna; men herrskaperna der
uppe kände sig säkert icke på lån£t när så glada och lyckliga
som den fattige tiggargossen, der han dansade i snödrifvan
framför herrskapshästarne.
Nu öppnades hastigt porten till huset, och damen sväfvade,
lätt som en ande, utför trappstegen. Olof var med ett
enda skutt vid hennes sida och framstack sitt blåfrusna
ansigte tätt mot det svarta hattfloret, liksom ville han bakom
det läsa sitt ödes dom i hennes ögon; men fråga vågade
han icke.
»I morgon bittida är din mor fri,» hviskade damen.
»Hejsan!» skrek Olof till, kastande sin mössa högt upp
i luften; »och lilla Rudolf?»
»Också fri, min beskedliga gosse!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
