Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146
MIDSOMMARAFTONEN".
af trä och bleck, som surrade omkring för vinden: flickor i
svängande gungor, bondgossar med rörliga liar, soldater,
fäktande med sablar, dansande gubbar m. m. Öfverst pà
toppen, hvarifrån en väldig röd vimpel fladdrade, stod det
friherrliga vapnet i stark förgyllning. Kring majstången
svängde sig vid en liflig dansmusik af fioler och klarinetter
baronens underhafvande, bönder, torpare och statdrängar med
deras hustrur och barn, till ett antal af öfver två hundra
personer. Här och hvar stodo långa dukade bord med
riklig Vaktering, och de få väldiga öltunnorna blänkte så
hvita och inbjudande mellan träden. Glädjen stod i högan
sky, ty om också ingen så mycket vet hvad möda är
som allmogen, så vet också ingen heller så mycket hvad
glädje, är som den. Gubbar och .gummor, gossar och flickor
hoppade outtröttliga på den mjuka gräsvallen och skyndade
mellan hvarje dans till borden och öltunnorna under mycket
glam och skratt, men utan oordning och stoj. Hofmarskalken
gäster, dels från grannskapet, dels ock från Stockholm,
deltogo i det lustiga laget. Bättre folk, som vanligtvis sträfvar
för att ha tråkigt, tycker ibland det vara trefligt nog att
ha — roligt.
Den sextioårige värden, med sitt ädla, glada ansigte,
gick af och an bland folket, som en far bland sina barn,
och hade städse ett godt och hjertligt ord för en hvar.
Efter att sålunda hafva gått laget om, begaf han sig till
en ung man, som stod något aflägset från de dansande och
var så fördjupad i läsandet af ett bref, att han ej märkte
den annalkande hofmarskalken. Den unge mannen var
kandidaten Fredrik Stenfjäll, hvilken sedan en månad varit
engagerad som informator för baronens brorson Carl Gustaf.
»Herr kandidaten har fått bref, ser jag,» yttrade
baronen. ,
»Ja, från Stockholm med posten som nyss anlände,»
svarade kandidaten med en vördnadsfull bugning.
»Det måtte vara ledsamma nyheter i det brefvet,» sade
baronen; »ty redan på längre afstånd upptäckte jag rynkor
på er panna. . . men, för all del, bli inte brydd för min
nyfikenhet... inte vill jag försöka locka ur er edra
hemligheter ... Jag ville så gerna se alla glada pà denna
högtidsafton ... Är det inte den ljufvaste luft, den skönaste himmel
och de muntraste menniskor derunder?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
