Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MIDSOMMABAFTONEN.
147
»Ack jo! Den härligaste afton,» svarade Fredrik,
gömmande undan brefvet..
»Det är i sädana ögonblick man ogerna tänker pä
sin snara hädanfärd,» återtog baronen; »ack, hur gerna
önskade jag ej nu mina ungdomsdar tillbaka!»
»Kan det då vara mindre afundsvärdt,» inföll Fredrik,
»att äfven i sin lefnads afton kunna öfverallt, der blicken
far, möta medmenniskors lycka, som man sjelf skapat, och
att, vid åsynen af andras glädje, kunna säga: detta är mitt
verk!»
»Ni smickrar mig, min vän ... jag har aldrig älskat
denna lyxartikel.»
»Då är också den obetydligaste koja inom herr barons
gods blott en smickrare!»
»Tro mig, min unga vän, det är en ganska lätt möda
för den rike att bereda den fattiges lycka.»
»Må vara att mödan är lätt, men en sanning är. det
också, att den är mycket sällsynt här i verlden . .. min
erfarenhet är ringa, men så har jag tyckt ändå.»
»Men säg mig då någon rik egoist som varit lycklig,
min herre!... Blotta tanken derpå, att han ej kan taga sitt
guld med sig i grafven, mäste göra hans förtviflan, och hur
vill han väl befria sig frän denna förfärande demon, om
han ej, medan tid är, använder öfverflödet af sitt goda till
andras bästa?... När hvilade väl någon välsignelse öfver
girigbukens kassakista?... Hur många exempel har man ej
på giriga, som bildat hela generationer, af slösare!»
»Det kan vara sannt.»
»Det är sannt, min vänl... En tillfällighet gjorde mig
till en rik godsegare ... Om jag endast användt min
förflutna tid till att lägga ränta efter ränta på kistbotten, hvad
hade jag nu haft att fröjda mig åt?... Kanske åt arfvingar,
som önskade mig tre alnar under jorden, för att sjelfva fä
frossa af en förmögenhet, hvilken desto mera samvetslöst
kan bortslösas, som det ej kostat någon möda att förvärfva
den? Eller åt utmärglade och modlösa underhafvande, som
önskade mig i grafven, för att slippa en omensklig tyrann?...
Om jag också ej velat göra något godt af mensklighet, så
skulle jag i alla fall hafva gjort det af nödvändighet, och
den gode Guden blir nog den som kommer att pröfva
bevekelsegrunden ... Men jag hade något annat att säga
herr kandidaten.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
