Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MID80MM AB AFTONEN.
t
149
»Herr barons önskan derutinnan är ju också nu
uppfyld,» inföll Fredrik; »och det skall blifva mig en kär pligt
att fullgöra mitt uppdrag sä långt min förmåga räcker.»
»Han följer med kandidaten till Upsala?... Det är ju
afgjordt, det?»
»Ja.»
»Det är bra. .. han kommer dä pä någon tid ifrån sin
mor... jag fruktar, att hon klemar bort honom ... Hur
finner ni hans anlag?»
»Mycket lofvande... han är flitig och uppmärksam pä
allt, som säges honom ... hans förstånd och känsla synas
stå i det skönaste förhållande till hvarandra... Jag har
visserligen blott en månad varit hans lärare; men denna tid
har varit tillräcklig för att stadga detta mitt omdöme om
honom... Blir mitt arbete, såsom hans lärare, icke lika
fruktbärande, som det är mig angenämt, så kan jag försäkra,
att felet för ingen del blir hans.»
»Det gläder mig att höra... Men han förefaller mig
något folkskygg och som han hade svårt att skicka sig
bland menniskor ... Folkvett är väl ändå alltid oumbärligare
här i verlden än bokvett.»
»Jag medgifver det, men jag ser inte, hvarför det ena
skall vara mera svårfattligt för den unge baronen än det
andra.»
»Gifve Gud, det vore så väll... Jag har ämnat honom
helt enkelt till landtbrukare, men ser gerna att han
tillegnade sig så mycken humanistisk bildning som möjligt...
Kunde denna bildning meddelas honom mera genom en
lefvande åskådning af tingen, än genom blotta glosor och
lexläsning, vore det så mycket bättre ... det är nödvändigare
for menniskan att veta hvartill tingen duga, än hvad de heta.»
Samtalet afbröts af den församlade allmogen, som med
sina spelmän i spetsen skyndat fram till hofmarskalken,
hvilken, innan han visste ordet af, fann sig sittande på en
stol med hvitt öfverdrag och utsirad med blommor. Hastigt
och lustigt höjdes stolen i luften af fyra par bondarmàr,
hvarefter alla togo i ring och dansade, under de lifligaste
hurrarop och viftande med hattarne, en stor polska kring
den älskade husbonden, och på detta sätt bar det af frän
den ena sidan af gräsplanen till den andra. Aftonsolen sken
sà vackert på de rika silfverlockar, som fläktade kring
hof-marskalkens blottade hufvud, och speglade sig i de tårar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
