Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MIDSOMMABAFTONEN.
161
»Ni kommen frän Stockholm, kan jag förmoda?»
»Ja.»
»Kamraten din, som står der och som jag i eftermiddags
gjorde samma fräga, sade, att ni kommit frän Göteborg och
att ni ämnade er till Stockholm.»
»Gjorde han det?» svarade karlen, nägot förlägen; »dä
har herrn säkert hört galet.»
»När man inte är döf, sä kan man inte gerna höra sä
illa, att man tar Göteborg för Stockholm och Stockholm
för Norrköping, eller hur tycker ni?»
»Vi äro födda i Göteborg, men ha lärt ut i Stockholm,»
svarade den andre, som var mindre, men betydligt gröfre
till växten än kamraten; »och vi tänka visst ge oss af till
Stockholm igen, men först sedan vi arbetat nägon tid i
Norrköping... sä hänger det ihop med den saken.»
»Ni har en plästerlapp öfver ansigtet... ni mätte ha
skadat er illa, sade kandidaten till den senare, hvars äsyn
mest oroat honom.
»För nägon tid sedan,» svarade denne, »skulle jag
svetsa hop en skenring, men svetsen gick upp och jag fick
den glödheta jernringen midt i flinten pä mig... sädana
slängkyssar vankas ofta i vår profession, och tala vi vackert
vid herrn, sä fä vi kanske oss en liten hacka att roa oSs på
under deil länga vägen .,. Folk, som vi, hitta inte hackor
pä landsvägen.»
»Vandrande gesäller bruka inte tigga... det anses
förnedrande till och med af dem sjelfva.»
»Så är det, ja... men sådana här högtider höra till
undantagen.»
»Vid sådana här högtider,» yttrade kandidaten, »få
vandrande gesäller fri traktering på alla de gårdar de
besöka.»
»Ja visst, ja... men man lefver inte bara af mat och
dryck... man behöfver lappa en stöfvel och en röck, när
de bli trasiga... skomakare och skräddare ha inga stora
gods, de, och inga andra än sig sjelfva att traktera... jo jo
men, ditåt lutar det, herre lilla!... God natt emellertid,
och lycka till godt nöje!»
Efter dessa ord svängde sig den mindre karlen om,
tryckte hatten djupt ned öfver pannan och aflägsnade sig
skyndsamt. Den längre kamraten följde honom, och de
försvunno snart vid en krökning af vägen.
råhtaden. 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
