Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16
MIDSOMMARNATTEN. I
just sora denne fatt den öfriga delen af kroppen utom
fönstret; men hur förvånad blef han icke, när han fann sig
hafva en tom svart peruk i sin hand, medan ett eldrödt
hufvud under ett skallande hånskratt sjönk ner och försvann
för hans ögon.
I detsamma öppnades dörren till sängkammaren, som
fyldes af halfnakna gäster, betjenter och pigor.
Kandidaten, ursinnig öfver att banditen undkommit
honom och seende den gamle mannen oskadd och i säkerhet,
hastade ut genom fönstret och utför stegen ner i parken.
Der fick han sigte på den flyende röfvaren och satte efter
honom af alla krafter.
Ovädret hade under tiden brutit lös i åska och
störtregn, som vräkte ner öfver åkrar och ängar, genomskärande
vägarne. Blixt på blixt genomkorsade i alla riktningar den
svarta molnmassan, som betäckte det nattliga fastet. Vid
skenet deraf såg kandidaten den jagade banditens rödhåriga
hufvud brinna som en afgrundsandes.
Den förföljde och hans förföljare togo vägen öfver en
stor äng, vid hvars ända var en beteshage, skild frän ängen
medelst en hög gärdesgård. Hunnen dit, kastade sig röfvaren
i ett enda skutt öfver gärdesgården. Kandidaten, fullt ut
sà vig som han, var äfven snart öfver den, och sedan
han derifrån lösryckt en stör, flög han efter honom, tryggare
och modigare, sedan han fått ett vapen i hand. Under
språnget ropade han och hojtade för att vägleda dem, som
kunde vara efter honom till undsättning
Några oxar, som här och der hvilade i gräset, reste på
sig, skådande förvånade på dem som så oförmodadt stört
deras nattliga lugn. En och annan uggla flaxade uppskrämd
från den ena trädtoppen till den andra.
De springande, som snår och moras icke kunnat hejda,
hade nu hunnit in pà en liten slätt midt i hagen. Der
stannade den förföljde, bugade sig ner och upptog en sten,
värdig stt pröfva en jättes armstyrka. Kandidaten såg denna
manöver och stannade, dels för att hemta andan, dels ock
för att bereda sig på försvar. Kanske insåg han nu först
det äfventyrliga uti att allena utsätta sig för en tvekamp
med en person, hvars kroppskrafter han nyss pröfvat. Han
anade en strid pà lif och död.
»Din helvetes hund!» röt banditen, lyftande stenen med
begge händerna öfver sitt hufvud; »jag skall knacka ett hål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
