- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Romaner 3. Vålnaden /
171

(1889-1892) Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

MIDSOMMABAFTONEN.

171

allra minst nu, dä de ha sä mänga nya anledningar att
tacka Gud.»

Den grånade inspektörens annars sä sträfva stämma
blef mjuk och len som ett barns, när han sade de senaste
orden.

»Min gamle vän I» inföll hofmarskalken; »vet du, jag
nästan välsignar den fara, som jag varit utsatt för, emedan
jag derigenom fatt ett nytt bevis pà de minas tillgifvenhet!»

»Behöfver väl hans näd något nytt bevis pà de sinas
tillgifvenhet?»

»Ack nej!... Du har rätt, Stenman!... Jag behöfver
det verkligen inte... men de goda menniskornas oförstälda
glädje gjorde ett djupt intryck pà mitt hjerta... jag hoppas
till min död fä behålla deras kärlek!»

»Och efter hans näds död, hvilken, jag hoppas det,
icke måtte tima före min, skall denna kärlek länge lefva i
bittraste saknad.»

Baronen räckte, utan att svara, àt inspektören sin hand,
som denne med den djupaste rörelse förde till sitt bröst och
sina läppar.

»Förunderligt!... Ja, vid den store Guden, högst
förunderligt!» talade baronen för sig sjelf; »dessa tvänne
personer!___Den ene vill ät mitt lif... den andre räddar

det...»

Inspektören, som förstod sin husbondes mening, be;
traktade honom stillatigande, men med oroliga blickar.
Han hade, innan han blef inspektor pà Himmelsta, varit
kammartjenare hos baronen och alltid innehaft dennes fulla
förtroende.

»Du sade nyss,» började’baronen igen, »att länsmannen
i gàr rest längre upp i landet.»
■ »Ja.»

»Och du tror, att han inte återkommer sà snart
derifrån?»

»Jag är säker pä, att han inte återkommer förr än i
qväll I»

»Det bud, vi skickade i morse till honom, kan således
ej träffa honom hemma?»

»Nej, hans nåd!»

»Hade det ändå inte varit bäst att dröja med dess
af-skickande?»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:28:22 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/valnaden/0177.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free