Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174
MIDSOMMARDAGEN.
»Gören det, mina barn, och bedjen Gud för mig också!»
sade hofmarskalken, nickade vänligt ät de unga, öppnade en
dörr i förstugan och trädde in i kandidatens rum.
Med hufvudet till mer än hälften omlindadt med en
hvit duk làg kandidaten i sin säng, hvarinvid satt läkaren,
en äldre man, som uppsteg och lemnade sin plats ät
baronen.
»Ni måste hälla er stilla,» sade baronen, i det han
sakta tryckte ned kandidaten, som ville resa sig upp i sängen;
»ni har förut helsat mig god morgon, min unga vän!...
Det var mycket tidigt i morse, det... Denna helsning
kostade er ett blodigt hufvud ... men ni har derigenom
förvärfvat er en vän, en gäldenär för hela lifvet... Tyst!...
Ni får inte tala nu ... jag vet hvad ni vill säga ... det är
alls ingen smäsak att rädda en menniskas lif och pä samma
gäng hindra ett rysligt brott att ske.»
»Hvar och en skulle ha gjort detsamma som jag,»
inföll kandidaten; »det är blott en tillfällighet jag har att
tacka för den lyckan att hafva räddat ett för oss alla
dyrbart lif.»
»Se så, ja, inga komplimenter... En tillfällighet, säger
ni... För många skulle kanske samma tillfälle hafva
erbjudit sig; men många skulle hafva stannat i villrådighet,
om de antingen genast bort skynda till min hjelp och
ensamma utsätta sig för faran, eller först väcka mitt folk, för
att med dess bistånd rädda mig.. . under denna villrådighet
hade jag blifvit mördad ... Att i farans stund ögonblickligen
kunna besluta sig till det bästa och ögonblickligen utföra
det utan ringaste sidoblick på hvad man sjelf möjligen kunde
riskera, se, detta karakteriserar ett hjeltemodigt sinne vida
mer, än att på stridens tummelplats ådagalägga tapperhet
och mod, då stridssignalernas och vapnens dån öka
värmegraderna i en krigares hjerta.»
Bullret af flere åkdon, som uppkörde på gården, kallade
baronen till fönstret, och han skådade ut på sidan af den
nedfällda rullgardinen. Han såg sina gäster uppstiga i
vagnarne och afresa. Snart hade åkdonen farit af, och det
blef tyst på gården.
»Nu fara alla till kyrkan,» sade han, återvändande till
sängen. »Herr doktorn är väl så god och stannar qvar hos
oss i dag?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
