Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MIDSOMMARDAGEN.
181
»Är du sà säker pä, att din mor icke sjelf var skulden
till sin olycka, och var väl du något annat än ett
syndastraff?» sade baronen, men detta endast inom sig- sjelf, ty
han hejdade sin tunga, för att ej nedsätta en moders minne
i en sådan sons ögon. Men han kunde ej hejda den tär,
som dervid sipprade fram ur hans öga och klar rullade ner
öfver den bleka kinden.
»Nà, är det slut pà midsommarspredikan ännu?» frågade
mannen i vrån.
»Ni kommer att sluta pà ett förskräckligt sätt!» ropade
baronen.
»Blir min ensak,» svarades med en isande köld.
»Ännu förskräckligare blifver en gäng er räkenskapsdag
deroppe!»
»Också min ensak.»
»Och denne förhärdade bof skulle jag återge friheten!»
sade baronen för sig sjelf; »och likväl talar en mäktig
stämma inom mitt bröst för verkställandet af det beslut jag
en gäng fattat... men har jag väl rättighet att...»
»Hu, hvad jag fryser!» klagade fången, skakande
på sig.
Baronen spratt till vid dessa ord.
»Detta klagande ljud I . .. Det var som: jag hört hennes
egen röst!» sade han sakta. »Var det ett tecken från
henne?... Vore det väl möjligt, att denna förtappade varelse
kunde återvinnas åt himlen och åt henne?»
»De satans flugorna äta upp migl» gnisslade fången,
skrapande sitt ansigte mot väggen.
»Då ni ger er ut för att stjäla och råna,» frågade
baronen, »så gör ni väl det, derför att ni inte tror er
kunna på ärligt sätt förtjena penningar för att fylla edra
lefnadsbehof?»
»Dum fråga! .. . Rådde jag om Himmelsta, så skulle väl
fan någonsin falla på den tanken att riskera huden eller
halsen för att komma åt mynt, sà mycket jag än är
be-gifven derpå.»
»Om ni hade så mycket ni behöfde för att lefva ett
lugnt och bättre lif,» fortfor baronen, »så skulle ni kanske
öfvergifva den väg ni hittills vandrat och beträda en annan,
som beredde er dessa lugna och bättre dagar?»
»Hvad menar hans nåd?» frågade fången, spärrande
upp ögonen och fästande dem på den gamle mannen, liksom
ville han tränga in i hans innersta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
