- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Romaner 3. Vålnaden /
192

(1889-1892) Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

192

MIDSOMMARDAGEN.

»Jaså, kanske det är mitt fel, när allt kommer
omkring! ... Det är tacken för min ifver att skynda hit.. .
Fort ut!... Vi måste genomströfva hela trakten ... allt
folket måste sättas i rörelse! ... Det är ovärdigt att så illa
bevaka en fånge!... Det är just en skön sak att vara
krono-befallningsman bland sådana menniskor!»

Alla hastade ut, villrådiga om den väg de borde taga
för att anträffa flyktingen.

»En af båtarne är borta!» ropade Stenman, som skyndat
till stranden, »de ha brutit lös kedjan och begifvit sig af
öfver sjön!... Sådan fördömd händelse!» ,

»Så tag honom då, den som har lustl» svarade
länsmannen, »han är utom mitt distrikt... han är räddad ...
Men se der kommer herr baron sjelf.»

Den gamle ädlingen närmade sig dem. Hans ansigte
var ovanligt blekt, och hans blick syntes högst orolig.
Länsmannen skyndade emot honom och berättade med mycken
ifver och beställsamhet hvad som händt, uraktlåtande icke
heller att framställa sitt tjenstenit i den fördelaktigaste dager.
Baronen förklarade sin ledsnad öfver hvad som passerat,
klandrade sitt folks vårdslöshet, berömde länsmannens
raskhet och lofvade belöna hans och hans följeslagares besvär,
samt slutade med att bjuda dem på frukost och be dem
stanna qvar till middagen, hvarefter de förnöjda aflägsnade
sig med inspektören i spetsen.

Nedslagen och dyster blickade baronen efter de
bortgående, som snart försvunno bakom träden.

»Jag har eluderat lagarne,» sade han; »jag har hämmat
rättvisans gång och slutligen inför menniskor hycklat
förvåning öfver en gerning, som jag sjelf begått!... Det är
mycket, det, af en man, som älskat frid med sig sjelf och
andra. .. Men, vid den lefvande Guden, som en gång och
snart nog skall bedöma mitt handlingssätt, jag kunde inte ...
nej, jag kunde inte handla annorlunda!»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:28:22 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/valnaden/0198.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free