- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Romaner 3. Vålnaden /
202

(1889-1892) Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

202

BI B KÄLLOR.

Der mötte han en bonde, som upplyste honom om att han
hade en mil till Himmelsta och en qvarts mil till Bie by.

Kandidaten, som under sitt vistande på Himmelsta ofta
hört Bie omtalas för dess ypperliga källor, beslöt nu
fortsätta färden dit.

Bie by ligger i en fruktbar dal, omsluten af höga
sandåsar och täta skogar, genom hvilka stora landsvägen slingrar
sig för att gå igenom byn, som äfven har gästgifveri. Genom
dalen dansar en bäck, hvilken upptager i sig och i den
närbelägna skogssjöns vård öfverlemnar det vatten, som väller
ur de källor, hvarpå Bie är så rikt. Utom en mineralkälla,
som genom en vacker björklund leder sin kopparfärgade
åder, finnes en mängd andra källor af det klaraste, friskaste
och mest välsmakliga vatten. Mineralkällan har sedan längre
tider namn, heder och värdighet af helsokälla, kring hvilken
sjuka menniskobarn, i synnerhet af allmogen, hvarje sommar
samlade sig.

Allt vatten, som smakar illa, har ansetts för helsosamt
och derför varit behändigt för läkarekonsten att taga till,
sedan farmakopeens resurser blifvit uttömda. Vid hvarje
källa som smakat illa har man upprest brunnshus, desto
större, ju sträfvare och bittrare vattnet varit. På
brunnshusens väggar hänga kryckor knipptals, såsom segertecken
öfver besegrade sjukdomar, ehuru osäkert är, huruvida dessa
kryckor blifvit ditförda under armarne eller på armarne.
Nog af, de hänga der till uppmuntran och hugsvalelse för
verlden, som vill bedragas och bedrages. Författaren
minnes ännu från sin barndom en vigilant herre, som samlade
jernbitar till skrottunnor och gamla kryckor för
brunnshusen; han minnes, huru denne köpman, när han, hvilket
oftast hände, hade svårt för att få begagnade kryckor —
krymplingar hafva ju ännu svårare för att lemna dem —
huru han, säga vi, bestälde dem af en timmerman, som hade
sig ålagdt att göra dem —- så gamla som möjligt. Men hvad
gör det? Blott man tror, får man vara dummare än eljest
tillåtet är, och sjelfva snillet blir ett får, när det riktigt
tager sig till att tro på menniskofunder. Sålunda har man
sett kring brunnshusen vimla folk af olika stånd, olika
bildning och förmögenhet. Mineralkällans najader hafva
varit de gyllene kalfvar de tillbedt, och läkaren,
gudomlig-heternas utexaminerade tolk, charlatan, ofta utan att sjelf
veta det, har skridit bland sina patienter med blickar, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:28:22 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/valnaden/0208.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free