- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Romaner 3. Vålnaden /
204

(1889-1892) Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

204

BIE KÄLLOB.

än de bönder, som bodde och odlade der, samt af resande,
som derstädes bytte om hästar. Ingen anade dä hvad i en
framtid skulle blifva af denna skogomslutna trakt. Ingen
kunde dà föreställa sig, att de läckraste munnar en gång
skulle finna sin njutning i dessa källors svalkande vågor,
att de finaste kroppar skulle smekas af dem och att
allmogens härda körredskap skulle användas för att förlusta
den fashionabla verlden. Kandidaten längtade blott att fä
se de naturskönheter, som det simpla bondlandet hade att
bjuda pà, och att fà svalka sin törst i de källor, som, efter
hvad han af resande hört, skulle vara de bästa inom
provinsen.

Utkommen ur den mörka skogen, stannade han sin
häst pà åsen och betraktade med hänryckning den sköna
Biedalen, som utbredde sig under hans ögon. Efter nägra
minuters rast fortsatte han långsamt ridten och begaf sig,
pà anvisning af en mötande landtman, ner till den största
af källorna. Bredvid den står, lik en skildtvakt, en hög
sten. Kandidaten hade just kommit förbi den och styrde
hästen àt höger, dä han upptäckte flere bönder, som med
händerna bakom öronen grupperat sig omkring en talande
person, hvilken kandidaten väl hörde men, icke sàg.

Han höll inne sin häst och stannade, ty det föreföll
honom som hade han förut hört denna gälla, genomträngande
stämma. De öfriga åhörarne voro sà uppmärksamme på
talaren, att de icke märkte den pà talet likaledes lyssnande
ryttaren, som höll bakom dem.

»Som jag säger, edra bondbassar!» hördes talaren; »ni
sköten er jord, sà att hin håle kunde gråta deråt I .. .
Hvarför odlen ni inte pä sandäsarne?... Tror ni väl att
sandåsar endast äro till för att grusa vägarne med?...
Hvasa?»

»Inte kan nå’n säd växa på sanda, inte,» inföll en
bonde.

»Inte det?» fortfor talaren; »jag ska lära er att det
går an, jag... det finns ju god tillgång på blålera, den
skönaste, den präktigaste blålera?... Är det inte så,
kanhända?»

»Jo, visst finns det blälera, alltid.»

»Nå, der ha vi det... hvarför kör man inte opp leran
på åsarne och blandar den med sanden?... Hä?... Blir det
inte en ypperlig jord, det, kanhända?»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:28:22 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/valnaden/0210.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free