Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
214
bekännelsen.
Femtonde kapitlet.
Bekännelsen.
»Ar 1790,» började baronen, »vistades jag 1 Stockholm.
Jag var en tjuguåttaårig ryttmästare med ett aktadt namn,
hvilket jag berömligt vårdat pä ärans fält, som det sades.
Jag var icke desto mindre redan ledsen vid militärståndet,
ty jag kunde icke, säsom många af mina kamrater, beprisa
detta ärans så ofta besjungna falt. En krigslysten konung
öppnar ett krig på ett sätt som kränker folkrätten. I spetsen
för sina krigare intränger han på främmande område, plundrar,
bränner och mördar. Hvad gör det, att kriget orättvist
blifvit väckt, att folkrätten blifvit kränkt, att oskyldigas tårar
och blod pressas ut, att byar och städer förvandlas till
ruiner? Det är ju i alla fall ärans fält man beträder och
de privilegierade mördarne helsas som hjeltar och bekransas
med lager, liksom hade de kämpat för frihet, religion och
fädernesland.
»Jag, som inte kunde fatta att det hängde alldeles så
rätt ihop med den saken, beslöt taga afsked ur fålttjensten,
för att lemna rum åt andra med mera lifliga föreställningar
om äran och dess betydelse. Jag var då fattig, ty ingenting
annat än namnet hade jag och mina syskon ärft af våra
föräldrar. Jag bodde i samma hus som en tenngjutare, hos
hvilken jag inackorderat mig i ett för allt.
»Tenngjutaren var enkling, men hade en dotter som
förestod hushållet. Det var en skön, tjuguårig flicka med
namnet Ghristina. Det dröjde ej länge förrän vi älskade
hvarandra med den mest glödande kärlek; men båda hade
vi ingenting annat än vår kärlek att bygga på. Jag ämnade
bortackordera min ryttmästartjenst och använda den summa
jag derför kunde erhålla till inköp af en landtegendom, för
att egna mig åt fredliga värf och göra mitt lif så nyttigt
som möjligt. Derigenom trodde jag mig äfven kunna bereda
min och Christins gemensamma lycka. Jag visste väl att
mina andryga slägtingar skulle sätta sig deremot, men detta
bekymrade mig föga. Jag hade ingenting att tacka dem för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
