Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BEKÄNNELSEN.
215
och ville inte heller hafva dem att tacka för förlusten af
den sällhet, jag drömde mig i Christins armar.
»Under samma tid återknöt jag bekantskapen med en
ungdomsvän och skolkamrat, hvars namn var Adolf
Silfver-sköld. Han var omåttligt rik, men hade en förstörd helsa,
till hvars återställande han var ordinerad att företaga en
resa till det sydliga Europa. Som jag var kunnig i flere
språk och dessutom omtyckt af Silfversköld, föreslog han
mig att blifva hans ressällskap. Att göra en sådan resa
hade varit en af mina lifligaste önskningar, och jag
omfattade derför detta tillfälle med mycken begärlighet, helst
min vän förklarade, att han hade respengar tillräckliga för
ett dussin ryttmästare med eller utan sqvadron, samt jag
dessutom ansåg mig kunna så mycket hellre mottaga hans
tillbud utan att känna min stolthet förödmjukad, som jag
genom min språkkännedom trodde mig kunna blifva honom
till nytta och han enkom af denna orsak behöfde en
följeslagare. Jag beslöt derför följa honom.
»Jag bortackorderade min tjenst och förlofvade mig med
Christin, i trots af mina slägtingars uppenbara ovilja och
harm. Efter många löften och försäkringar om ömsesidig
evinnerlig kärlek, slet hon sig gråtande ur mina armar, och
jag reste med min vän. Under resan skref jag flitigt till
henne och mottog äfven af henne bref, alla vitnande om
den innerligaste hängifvenhet och djupaste längtan efter
min hemkomst. Sålunda hade ett halft år förflutit,
hvarunder jag och Silfversköld genomreste Frankrike. Jag var
vitne till revolutionens alla fasor på denna jord, åsåg med
bäfvan de blodiga frukterna af ett mångårigt förtryck och
fann huru fädernas missgerningar straffades intill tredje och
fjerde led.
»Slutligen begåfvo vi oss till Rom, der vi dröjde hela
fyra månader. Den eviga stadens brokiga företeelser funno
dock i mig en kall beundrare, ty min själ plågades af en
förtärande oro. Christin hade upphört att skrifva till mig.
Förgäfves skickade jag henne bref på bref. De lemnades
alla obesvarade. Vid slutet af den fjerde månaden erhöll
jag från min bror i Stockholm den förkrossande
underrättelsen, att Christin inlåtit sig i en kärlekshandel med annan
person och att hon, såsom förförd och vanärad, vore för
mig för alltid förlorad. Jag vill ej teckna min sorg, min
förtviflan. Jag sökte döfva den sårade kärlekens qval genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
