Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
216
bekännelsen.
den ömhet jag egnade vänskapen. Jag var outtröttlig i den
vård jag skänkte Silfversköld, hvars tillstånd allt mer
förvärrades. Mången gång hviskade han tröstande till mig:
Bror Svärdfålt, jag skulle gerna, om jag kunde, tillbyta mig
ditt sårade hjerta mot • mina skadade lungor, och när jag
förklarade mig hugad att ingå på bytet, skrattade,.ban åt
mig och sade: »det är eländigt af en man att förtvifla, när
han har bröst och armar som en romersk gladiator eller en
engelsk boxare; se på mig, och tacka din Gud att du är
som du är.» Jag insåg att han hade rätt och beslöt jaga
den trolösas bild ur mitt hjerta. Silfversköld började längta
hem till fäderneslandet, för att, som han ofta yttrade, der
hemma få sig en gentil graf för sina penningar. Vi begåfvo
oss på hemvägen.
»När vi återkommit till Stockholm, var det jemt ett"
år sedan vi reste derifrån. Jag fick der af mina fränder
och vänner min brors underrättelse bekräftad. En dag kom
jag händelsevis att vandra den gata, vid hvilken tenngjutaren
bodde — jag hade sedan min hemkomst undvikit denna gata
— då jag hörde följande utrop tätt vid min sida: »Herre
Gudi Lefver han än I» Jag såg åt sidan och igenkände
tenngjutarens piga, som stod i porten till det hus han
bebodde. Jag nalkades henne. »Gud i himmelen I Nu blir
mamsell galen, när hon får veta det I» ropade -hon, slående
händerna tillsammans. Efter många frågor fick jag nu af
henne veta, att man ansett mig vara död. Jag knuffade
undan henne, störtade uppför trapporna och stod nu framför
Christin, som vid åsynen af mig uppgaf ett skrik och afdånad
sjönk mot golfvet. Jag vill ej beskrifva det uppträde, som
nu timade mellan henne och mig. Nog af, jag fick höra
en ryslig historia.
»Man hade uppgifvit mig som död, och derom hade
mina ärade slägtingar dragit försorg. En bof med tröstens
mask för sitt ansigte hade derefter trängt in i faderns hus
och förfört dottern. Om jag också upprördes af det
förräderi, som legat till grund för hennes olycka, kunde jag
dock icke glömma, att minnet af mig varit henne så föga
heligt, att hon genast vid underrättelsen om min förmenta
död kunnat kasta sig i en annans armar. Sådan är i
allmänhet qvinnan, och undantagen äro få. Men när jag såg
Christin vid mina fötter, omfattande och fuktande dem med
sina tårar, bedjande mig icke om förlåtelse, men om nåd,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
