Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BXKÄNNBLSEK.
219
»Och inte heller hans fars?»
Baronen vände sig om och lät sina ögon länge och
stadigt hvila pä den unge mannen.
»Jag kan inte heller säga er hans faders namn,» sade
han slutligen.
Kandidatens ansigte bleknade, och han tog ett steg
tillbaka. Baronen vände sig änyo mot fönstret.
»Men’kan ni gissa,» återtog baronen efter en stunds
tystnad, »hvarför den olycklige ville mörda mig?»
Kandidaten spratt till, liksom ur en dröm, och nalkades
den gamle mannen.
»Nëj, nej I» svarade han med en röst som tillkännagaf,
att hans tankar voro pä annat häll.
»Han var lejd att mörda mig I... Ja, herre, lejd!»
»Lejdl»
»Ja, lejd af -någon eller nägra, som stå mig mycket
nära,» utbrast baronen med en stämma hvaruti sorg och
harm sammansmälte.
»Herr baron förskräcker mig I»
»Kom hit till jalusien, min vän, och skåda genom den
ett ögonblick 1» bad baronen.
Kandidaten gjorde hvad baronen bad honom, mer och
mer förvånad.
»Hvad ser ni?» frågade den senare.
»Jag ser friherrinnan och baron Carl Gustaf,» svarade
den förre, vändande sig derefter bestört mot baronen.
»Ser ni inte deras ögon?» sade denne; »ser ni inte,
hur deras blickar skygga irra upp mot detta fönster?...
Hal... Ser ni inte hur sonen gråtande sluter sig till moderns
bröst och hur hon söker draga honom undan för att icke
väcka uppmärksamhet... nu skådar hon upp mot fönstret igen I»
»Mitt blod isas, herr baroni»
»Betrakta noga deras blickar 1... Säg mig, likna de det
goda samvetet?» yttrade den gamle med ihålig röst.
»Gud i himmelen!... Det var ett rysligt ögonblick!»
»Säg mig, herre,» fortfor baronen, »blixtrar det inte
som mordknifvar i dessa blickar?»
»Omöjligtl Ja, jal Omöjligt!» utropade kandidaten utom
sig af bestörtning, kramande hofmarskalkens ena hand.
»Jag skulle,» svarade denne, »gifva bort hela min
förmögenhet, om det vore omöjligtl»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
