Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
r
haga. ^ 221
kungliga» utgjordes dà for tillfället endast af högstsalig
konung Carl XIV Johan och högbemälta prinsessa, ty
krönprinsen uppehöll sig den sommaren i Tyskland hos sifa
utkorade brud, hvilken först äret derpå, ledsagad af Carl XIV
Johans gemål, kom till Sverige, för att blifva Oscars maka
och moder för den talrika fursteätt, som nu pryder och
gläder de tvänne förenade rikena.
Carl XIV Johan älskade, som man vet, företrädesvis
Kungl. Djurgården, hvilken också är hans skapelse, liksom
Haga är Gustaf III:s. Det var således en sällsynthet att
finna konungen på Haga, för hvilket han icke hade minsta
tycke. Kunde hart ej rätt med dessa tunga, dystra alléer,
som hvälfva sina förmörkande skuggor öfver kanalernas tröga
vatten och Brunnsvikens lugna strand? Eller tyckte han sig
kanske i de rika lundarnes sus höra dödsrosslingen af en
konung, fallen för mördarens hand? Allt söm påminner
om olyckliga furstars öden är naturligtvis obehagligt för
en konung, ehuru det snarare endast borde vara och anses
för lärorikt, och synnerligt skuggrädd i det hänseendet var
Carl Johan, så hjeltekonung han för öfrigt var.
Hans favoritställe var, som sagdt, Kungl. Djurgården,
hvars ovanliga naturskönhet han räckte en skyddande,
frikostig hand, hvilken förening Stockholm också har att
tacka för en af de skönaste promenadplatser, hvarmed någon
hufvudstad kan skryta.’ I den mån nu Djurgården
uppblomstrade och förskönades, aftog smaken för Haga, som
snart stod öfvergifvet och öde, ensamt med sin tjusande prakt
och sina glänsande minnen.
Augustidagen var härlig. Ett aftonen förut fallet regn
hade svalkat luften och höll den stora parkens vägar och
gångar fria från dam. Öfverallt strömmade folkskaror af
alla stånd och åldrar; i alla backar voro grupper lägrade
kring matkorgar och knyten; fylda glas klingade och tömdes
under sånger, lekar och ras. Det var en återklang,
visserligen svag, men dock en återklang af den tredje Gustafs
dagar, med hvilka de svenska folknöjena började och —
äfven slutade.
Från ett buskage vid foten af en trädbevuxen kulle
hördes, ackompanjerad af luta, en fruntimmersröst, sjungande
Bellmans sång: »Fjäriln vingad syns på Haga». På en
plan längre bort hade en skara af arbetsklassen slutit sig
omkring en gubbe, hvars _ skägg, ehuru rikt på silfver,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
