Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
haga.
^ 231
»För all del, mitt herrskap,» sade assessorn, »låt inte
mig bli orsaken till tvist mellan er båda... Bevare mig
Gud från att på något sätt förmörka er lyckas himmel!.. .
Jag ber derför om den äran att få rekommendera mig.»
Efter dessa ord tog assessorn af sig hatten och gick.
»Du är den odrägligaste menniska!» vredgades Charlott.
»Jag uthärdar inte med det här iängre!» utbrast
Sebastian.
»Gifve Gud det vore så väl!» svarade flickan och vände
honom ryggen.
»Hör du, Charlott, du!» ropade plåtslagarmästaren;
»hur känner du den der herrn?»
»Hän bor ju midt emot oss,» svarade hon; »och han
helsar alltid på mig, när han rider förbi våra fönster...
Assessor Levander är en artig kavaljer och inte som en viss
person,» tillade hon med en blick på sin fästman.
»Vacker assessor!» sade fadern; »han fick afsked på
grått papper för det han lade sig i svänger med den der
Palm, farbror din, Stenfjäll!.,.. En embetsmän som
luren-drejar, det är inte skam till... sitter med sin stora lön,
som vi få punga ut med.»
»Det ligger något lömskt i hans uppsyn,» inföll Stenfjäll.
»Det kostade på Palm,» fortfor mästaren, »att krypa
fram med den junkern, men si han var tvungen som
Dahlströms jakt, för si han måste för polismästaren yppa i hvad
sällskap han var samma natt som din far blef innebränd,
StenfjäJl.»
»Jag vet det,» svarade denne; »jag har varit mycket
orättvis mot min stackars farbror... Hör du, min lilla
Charlott, du får inte vara ond på mig... jag mente inte
annat än väl med dig, min lilla flicka!»
»Du gör alltid illa när du menar väl... gör du inte
det, kanhända?»
»Men du förlåter mig ju?»
»Det vet jag visst, det,» svarade flickan, gick ifrån
honom och satte sig bredvid modern.
»Hvad är det nu för spektakel igen emellan er?»
frågade mästaren; »kom hit, Stenfjäll, så får jag tala med dig.»
Stenfjäll satte sig bredvid sin mästare med ett bedröfvadt
utseende.
»Det duger inte," min gosse,» hviskade mästaren till
honom, »att vara så der flepig mot en qvinna, för då vän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
