Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HAGA.
inbars och kastades i en vrà, der den försvann i ett moln
af dam. »När fàr jag den äran att komma tillbaka?» frågade
jag. »Var god och titta in när herrn har sina vägar här
förbi, om ett halft är, eller för säkerhetens skull om ett
är, för jag ska säga min tid är sà upptagen, att jag, min
själ, inte vet när jag skall hugga i dermed, för att kunna
genomögna herrns opera omnia och bedöma dess värde.»
Jag bockade mig och gick. Till råga pà förargelsen mäste
jag gräla med gardisten, som under tiden ökat sina
pretentioner och ville ha tolf skilling för bördan. Förläggaren
höll ord, ty halfva äret och ett godt stycke pà den andra
hälften förgingo, utan att jag hörde nägot ifrån honom. Icke
heller ville jag påminna honom om den stackars säcken,
som làg och drömde i hans magasin under sitt gråa täcke
af dam. En och annan gäng tyckte jag mig i andanom
se, hurusom magasinsråttorna gingo förläggaren i förväg,
plockade ut den ena potatisen efter den andra och slukade
den med begärlighet, eller med kritisk noggrannhet gnagde
derpå. Jag erinrade mig Lings yttrande, att de asar, han
presenterade för publiken, vore ett intet mot dem som
råttorna åto upp. Förskräckt vid tanken pà en sådan läsande
publik, ville jag besöka min hederlige förläggare; men jag
hade icke mod att visa mig för en person, som kunde
misstänka en Apollos son för potatisodling. Till min stora
öfverraskning och glädje fick jag ett bud ifrån honom, och jag
ilade med Merkurii snabbhet till honom. Hans ansigte
glänste emot mig. Saken var den, att man vid en
inventering af magasinet hade kommit att stöta pà mitt Pantheon,
hvars öfvertäckande brandsegel stack en medhjelpare vid
inventeringen i ögonen. Man började gräfva i säcken och
tog pà vinst och förlust en pappersbinge derutur, som man
värdigades kasta en blick pä. »Det var guld i den der
säcken!» ropade förläggaren emot mig, och pà det sättet fick
jag en förläggare för mina arbeten.»
»Nä, hur mycket fick du i utvexlingen för guldet?»
frågade Anker.
»Kanske det räcker till att betala det halfva dussin
lakan, jag trasat sönder derigenom att jag under sömnlösa
nätter vridit mig pà min bädd i oro och ångest öfver det
förskräckliga öde, som jag bittida och sent säg hvälfva sig
öfver den poetiska säcken i förläggarens magasin.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
