- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Romaner 3. Vålnaden /
248

(1889-1892) Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

248

HAGIA.

»Jag tror det var i vintras. Jag hade tillbragt en
sömnlös natt. Den vanliga demonen skakade sin förtärande
fackla inom de snart utkolade väggarne af mitt lidande hjerta, •
och röken deraf hvirflade upp i min hjerna, förmörkande
och förqväfvande allt. Jag led af den svåraste feber. Fram
mot morgonen förbarmade sig sömnens engel öfver mig och
vidrörde med vallmoqvisten mina ögonlock, som knappast
hade makt att tillsluta sig. Jag tyckte nu, att mina ögon
vändes inåt, så att jag, blind för den yttre verlden, kunde
skåda in i min egen hjerna. Jag såg då, hur stjerna vid
stjerna gnistrade fram genom mörkret och fäste sig vid
hjernans tak. Snart smälte stjernorna tillsammans i en enda
sol, och det blef så oändligt ljust och gladt derinne. Ur
hjernans botten uppspirade gräs, blommor och lundar af
outsäglig fägring. Allt utvidgade och förstorade sig, och jag
skådade med namnlös förvåning in i den härliga verlden.
Mina egna tankar togo fågelhamnar och ilade på vingar,
skimrande af alla färger, från gren till gren, från blomma till
blomma under sång, ljuflig som toner från serafers harpor.
Högt bland de öfriga blommorna framräckte en nattviol sin
doftande kalk, hvilken småningom öppnade sig. Derutur
höjde sig nu en blomstrande flicka. Det var hon, det var
Amanda, sådan jag såg henne för första gången, sådan jag
ofta sett henne i förflutna drömmar. Hon hoppade ner från
blommans kalk, som icke en gång böjde sig för hennes fot,
och ilade emot mina tjusta ögon. Hastigt stannade hon och
ropade: Fy, hvad han är full Ett moln af tårar föll öfver
mina ögon, så att jag ej längre kunde se henne och den
sköna verld, hvars drottning hon var. Då hörde jag en
annan röst: Hur kan Amanda vara så obeskedlig? Jag
tyckte det var din röst, och när molnet sjönk från mina
ögon, såg jag dig, bärande henne i din famn, båda
småleende så huldt emot mig. Mina blickar drogos allt närmare
till er båda, och jag tyckte att mina ögon vidrörde edra,
då jag i detsamma vaknade från min salighet i drömmen
till, mina plågor i verkligheten. Jag fann dig stående vid
min säng, lutad öfver mig med ett ljus i handen.»

»Ah, jag kommer ihåg det,» inföll Anker; »jag hörde
genom väggen, hur du jämrade dig och gick derför in till
dig... jag vill minnas, att dina yrvakna ögon sågo på mig
så underligt; men din dröm omtalade du inte.»

»Nå, var det inte en vacker dröm?»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:28:22 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/valnaden/0254.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free