- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Romaner 3. Vålnaden /
251

(1889-1892) Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HASA.

»Jo visst, min vän! Och jag lyckönskar mig, som en
gång fått vara med i den sköna verld som rymmes i ditt
hufvud, ehuru den tillfällighet, som förde mig till din säng,
säkert var enda orsaken dertill.»

»Du känner inte min sång till Amanda?»

»Du har äfven besjungit henne?... Det anade jag
redan.»

»Ja, fast den ännu inte är utgifven... Du måste
höra den.»

»Jag lyssnar med begärlighet.»

»Sà hör da.» ®

Och Stagnelius föredrog sitt sköna poem:

»I blomman, i solen
Amanda ]ag ser.»

Under det skalden deklamerade sangen till sitt ideal,
med blicken höjd mot himlahvalfvet, der säkert idealet
förkroppsligade sig för hans ögon, varseblef Anker ett
fruntimmer spatserande pa ruinen. Det var en hög, smärt
gestalt. Den milda aftonvinden lekte med vecken af hennes
hvita klädning och med de yppiga lockarne kring hennes
hufvud. Hon hade tagit af sig hatten och gick på samma
smala mur, häradshöfdingen och poeten förut vandrat på.

Den senare hade slutat sin sång och vände de af hög
inspiration strålande ögonen mot sin vän, för att mottaga
det väntade bifallet.

»Ser du,» sade Anker, »ser du inte fruntimret som gar
der borta pa muren!... Hon närmar sig stället der du
föll... O, min Gudi Jag måste varna henne I»

Efter dessa ord skyndade han upp från marken och
sprang till ruinen

»För all. del, stanna! Stanna! Gå inte längre!»
ropade han.

I detsamma trängde ett skri genom luften och
fruntimret försvann från muren. Detta skri besvarades af ett
äldre fruntimmer, som, åtföljdt af en betjent, stod på andra
sidan ruinen.

I ögonblicket var Anker pa muren, hvarifrån han
upptäckte den unga damen, som, sväfvande öfver djupet, höll

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:28:22 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/valnaden/0257.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free