Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
264
LUBENDKEJAENE.
Efter en half timmes förlopp inmarcherade pä
tull-gärden tullrättens skipare, under afsjungande af en
segermarsch, i följande ordning: <
i :o, f. d. hökaren Palm och hamnbusen Olof Sohlberg;
2:0, en gardist med fàld bajonett; .
3:0, tvänne tullbetjenter med en mängd packor pà
ryggarne;
4:0, tvänne gardister, gående efter hvarandra och
bärande pà sina gevär, som de lagt tvärs öfver axlarne, diverse
andra packor, samt
5:0, tullinspektören sjelf i egen hög person, likaledes
med några packor pä ryggen.
Den lilla truppen var sålunda väl försedd både med
fångar ocl) byte. Alla voro vid lustigt mod, synnerligast
befälhafvaren, hvilken redan i andanom gjorde ett
öfver-slag af de många skulder han skulle betala, ty han hade
varit militär innan han blef tullinspektor, samt funderade
pà huru han skulle komma öfver någon större landtegendom
nära tullen för att, under de länga vinteraftnarne, dit fà
inbjuda sina gamla kamrater pà ett parti boston och en
liten »knatte» m. m.; tullbetjenterna och gardisterna hade
äfven relativt sina vackra funderingar.
Truppen inryckte i tullstugan med fångar och byte.
Ljuset derinne höll pà att brinna ned i staken, men vid
dess döende sken förmärktes den sofvande tullbetjenten
Ekman med nedre delen af sin kropp pà en stol och den öfre
lutande framstupa öfver bordet. Han hade blifvit
flintskallig sedan vi sist sågo honom, ty lågan från ljuset hade
nästan helt och hållet afsvedt hans hår, men hans händer
liknade en sprätts i det ögonblick denne bjuder upp till
vals, ty till hälften pådragna hvita glacéhandskar blänkte
sà inbjudande mot tullinspektören och hans stab.
»Hvad kommer åt karlen?» ropade tullinspektören,
ruskande på tullbetjenten; »ämnar han sätta eld på huset?...
Hvad fan är det han har på händerna? Har karlen blifvit
förryckt?... Se så’na handskar han har ... hur är det, vill
du vakna, din slyngel?»
Men Ekman vaknade ej, utan ramlade i stället ner på
golfvet, hvarifrån han icke tycktes hafva lust att resa sig.
»Jag begriper inte hvad som kommit åt honom,»
fortfor tullinspektören; »han är drucken, ser jag, men det är
verkligen första gången jag kommit på honom med slikt...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
