Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
268
LUBESDBBJABHE.
Icke det glänsande sidenet, icke heller de doftande
specerierna logo mot de tre öfver bordet hängande ansigtena.
Nej, det var äpplen, som rullade inunder dem, de
genom-, skinligaste astrakaner, de största och präktigaste hvita gyllen,
och här och der presenterade ett litet päron sin gröna
ovala kropp.
»Fruktl» ljöd en trio, hemsk som en grafmessa.
De tre ansigtena förlängdes allt mer och mer hotfullt
mot golfvet och taket.
»Bara äpplen!» mumlade tullinspektörens döfva r6st.
»Och päron,» tillade Palm med lag stämma.
»Äpplen och päron,» ljöd ett eko ifrån dörren.
Tullinspektören sag ryslig ut; men sa sag han också
rysliga saker. Han sag sina skulder med kapital och räntor
växa allt högre och högre till ett stort stenhus, liknande
nr 74 vid Hornsgatan å Södermalm; han sag pà samma
gang en landtegendom i lågor, såg bostonkorten flyga genom
röken på svedda vingar och den trefliga »knatten» falla
deröfver, som olja i böljande eld. Genom de sprakande
lågorna såg han grinande munnar och hörde segerkörer från
hånande halsar. Det var munnarne och halsarne på alla
dem, som afundats den fattige kaptenen hans befordran till
tullinspektorstjensten.
Han var nära att digna till golfvet och höll sig med
möda fast vid bordet, hvarifrån den fördömda deserten gapade
emot honom, utan att dock reta aptiten.
Under tiden upprefvo tullbetjenterna den ena packan
efter den andra, under de vildaste svordomar. Bara äpplen
och päron, ingenting annat än äpplen och päron! Man kunde
bryta af sig benen på försåtligt rullande frukt. En och
annan variation af sammanklämda stickelhår bröt visserligen
den mördande enformigheten, men erbjöd en sparsam tröst.
Palm stod med armarne i kors och betraktade uppträdet
i tullstugan, och Olof åt med god smak pà ett äpple, söm
han upptagit från golfvet.
Hastigt rusade tullinspektören mot vrån, der Ekman
lag, och sparkade honom. Men Ekman var känslolös både
för själens och kroppens smärtor.
»Skulle ödmjukast be om att få ut litet i förskott,»
bad en gardist, som i detsamma instack sitt hufvud genom
dörren. * • ’ .........
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
