- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Romaner 3. Vålnaden /
276

(1889-1892) Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

276 ORMEN OCH KATTEN.

Men utanför på gatan med pannan mot muren stod
den bedragne lurendrejaren. Munnen teg, men ryckningarna
i hans kropp tillkännagåfvo de våldsammaste sinnesrörelser.

»Slut på den roligheten!» sade Olof; »nu går man hem
och lägger sig och tar något gammalt på sig.»

Adertonde kapitlet.

Ormen och katten.

Middagstiden en klar dag i oktober månad stannade
en ryttare vid Snickarkrogen, ett bättre värdshus utom
Hornstull. Det var en modernt klädd herre med ljust
knollrigt hår och glasögon med guldbågar öfver den fina
näsan. Läsaren igenkänner säkert i honom ryttaren i
Hagaparken, lurendrejaren i Bellevue och densamme, som gaf de
faderliga råden åt den olycklige vännen.

Sedan assessor Levander stigit af hästen och lemnat
den åt en bonddräng, som skyndat fram för att emottaga
den, slog han med handen dammet af sina kläder, under det.
han sade till drängen:

»Betsla af hästen, gif honom bröd och vattna honom,
sedan han blifvit sval, men haf ett vaksamt öga på
landsvägen, och när du ser någon herrskapsvagn som kommer
från Fitja, ämnande sig till staden, sa skyndar du genast
in pa värdshuset och säger raig till.»

Derefter närmade han sig trappan till värdshuset, på
hvars öfversta steg en lang, vacker och välväxt
värdshusflicka presenterade sig, nigande och småleende mot den fina
gästen. ^Den lilla skära, paljettbeströdda sidenbandmössan
satt så näpet och kokett på skulten af det täcka, rörliga
hufvudet, hvars becksvarta lockar ringlade långt ner invid
den långa, men väl formade halsen. Hon var för öfrigt
klädd i hvit kjortel och svart sammetsspens, hvilken var så
hårdt tillsnörd, att flickans i sig sjelf smala lif liknade en
getings.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:28:22 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/valnaden/0282.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free