Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OBMEN OCH KATTEN.
289
var svart till färgen med fem à sex hvita fläckar långs
bredden af öfverkäften, och hans röda ögonstenar gnistrade
mot solen. Nästan i samma ögonblick ormen hunnit fram
ur rishögen anfölls han af en stor hvit katt, som hoppat
fram ur skogsbrynet. En häftig strid uppstod dem’ emellan.
Ormen slungade sitt äggformiga hufvud oupphörligt upp från
marken, riktande mot motståndaren sina gapande käftar och
blottade gifttänder. Katten undvek, med den smidighet
som tillhör hans slägte, de ridt och ofta förnyade huggen,
under det han med båda framtassarne tilldelade sin fiende
slag på slag. Båda kämparne hväste vildt, och deras ögon
brunno mot hvarandra med gula och röda lågor. Småningom
blef ormens försvar allt mattare och mattare; med möda
lyfte han sitt hufvud från marken, och lågorna i hans ögon
blefvo allt dunklare. Katten fortfor med sina slag tills
veder-parten utsträckt • sina slappa käftar bland markens vissnade
löf, svagt rörande på den öfriga kroppen. Segraren gapade
nu öfver den besegrades hufvud och knäppte till med sina
nålhvassa tänder, hvarefter han, förmodligen skrämd af de
begge åskådarne som närmade sig valplatsen, sprang sin väg
och försvann mellan träden.
»Maken till strid har jag inte skådat förr,» yttrade
Levander med blicken på den döende ormen.
»Högst intressant fenomen i vetenskapligt hänseende,»
anmärkte baronen.
»Bara i vetenskapligt, bror Svärdfält?... Hvarför icke
äfven så gerna i psykologiskt ?... Ormen och katten äro
båda den personifierade listen; men den förre dukar under
för den senare ... Hvaruti består då skilnaden dem emellan?»
Baronen såg förvånad på assessorn.
»Jo,» fortsatte denne, »ormen är listen i dess råhet...
men katten är listen i dess sofrade, dess förfinade gestalt,
som heter klokhet... det är klart som dagen, det.»
Baronens blickar hvilade länge på assessorn, liksom ville
han genomforska dennes innersta.
»Vill du inte åka med till staden?» frågade han
slutligen.
»Jag tackar dig för tillbudet; men jag måste först
gå in på värdshuset och betala min middag samt hemta
min häst... Sätt dig du uti och åk... jag skall nog hinna
fatt vagnen.»
Vålnaden. 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
