- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Romaner 3. Vålnaden /
290

(1889-1892) Author: August Blanche With: Georg Pauli, Vicke Andrén, Nils Kreuger, Alf Wallander, Bruno Liljefors
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

290

JULAFTON EN.

»Välkommen efter då!» sade baronen, skyndade till
vagnen och intog sin plats deruti.

Assessorn återvände till värdshuset, under gåendet
mumlande för sig sjelf:

»Bara en half million 1... Akta dig, Svärdfält!... Glöm
inte, att klokhet är förmer än list... att katten besegrar
ormen 1»

Ett jämrande läte, liknande ett barns, hördes från
sidan af vägen. Levander vände ansigtet ditåt och
upptäckte den hvita katten, som under dödsplågor vred sig på
marken.

»Hå fan!» ropade assessorn; »han fick då dödsstynget
under striden . .. Var inte klokheten klokare än så!»

Nittonde kapitlet.

Julaftonen.

Det finnes en tidpunkt i vårt lif som strålar i ett ljus,
hvilket aldrig kan fördunklas. Det är jultiden, solen på
vår barndomshimmel, synlig ännu för blicken, i trots af alla
de töcken, den mognare åldern hopat omkring oss. Julbordet
med de stora grenljusen och de blänkande julkusarne uppå,
julgranen med de mångfärgade brinnande vaxstaplarne och
det skimrande glitterguldet uti, de många julklapparne,
hvilkas konstigt tillackade och omsnodda pappersomslag man
bröt med darrande händer, klappande hjerta och
tillbakahållen andedrägt, sötgröten med sin skorpa af kanel och
socker, som doftade så inbjudande emot en, julnatten med
dess leende drömmar, återspeglande för barnasinnet all den
förflutna aftonens härlighet, ottesången i templet juldagens
morgon, då man i sina bästa kläder satt vid hulda
föräldrars sida, lyssnande till orgelns och sångens toner, som
i denna stund ljödo underbarare än eljest; gnabbet, kifvet,
striderna, dessa lifvets hvardagsgäster, som, för tillfället
jagade på porten, stodo utanför och frösö i den kalla nordan-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Sep 24 16:09:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blanchesam/valnaden/0296.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free